Transkriberad uppteckning

I Kåsjön sa di att näcken var. Så var det en tjärn som hette Åstebo tjärn, där var sjöråa, så dit skulle en inte gå. De äldre skrämde en för det. Det var inte så ofta de badade, men om man gjorde det, så skulle man kasta en pinne eller en sten i vattnet för att inte näcken skulle ta en. Näcken skulle se ut som en gammal gubbe eftersom de gamla tala om. Han var så gammal så det hade växt grönt hår och grönt skägg på honom. Det var en som hade blivit fördömd och fick leva som en näck. Men han hade fått ett instrument med sig, så att han kunde spela, när han ville. Det var fiol. Och ibland spelade han harpa. Mamma brukade tala om, att när näcken spelade, så grät hon. Han kunde aldrig bli salig. Om han fick någon att byta med sig, så kunde han bli salig. Spelmän brukade tala om att näcken kunde lära bort konsten sin. Men då skulle han ha ett helt fåralår. Och så skulle man gå och sätta sig under en bro. Sjöråa var ett fruntimmer. Hon bodde i sjöarna och tjärnen. Så var de gamlas tro här på trakten. Det var ett tjärn, som heter Björndammen och där hade mer än en sett henne när hon var uppe och sprang vid tjärnet. Hon skulle ha kor också. Di påstod att de hade sett dessa också vid tjärnet. Jag vet inte hur det var, för de gamla hade så mycket konstigt att tala om.