Transkriberad uppteckning

Det var en gård i Tännäs där det var ett förfärligt liv. Dom söp och dom slogs, och karlen, den yngre, skulle ha försökt ta livet av hustrun. Men där såg dom olika. Ungdomen tordes inte gå ensam där förbi om dom kom sent hem, utan då följdes dom hela flocken. Det var medan mor min var flicka det där. Och så var det en gång en söndag som dom var 19 stycken flickor, som satt tillsammans oppi berge där. Och pojka dom satt nedanför berge. Då fick flickorna se några pojkar, som kom och for till den där gården. Och dom trodde först att det kunde vara nå släktingar till dom från Valmåsen, som kom. Men dom där pojkarna dom for inte in, utan dom for till en lada där, och så fick dom olika färger, och så hoppa dom och dansa och for på taket. Alla flickorna såg dom utom en; och hon blev gift till den gården sen. Hon blev arg på dom, då dom sa vad dom såg, så hon for därifrån. – Mamma sa att dom blev så rädd. Pojka nedaför berge dom hade inte sett nånting.