Transkriberad uppteckning

När det skulle slaktas förr i världen så minns jag att di gick å gruvade sig i fler dagar förut. Det var inte lätt om det var en stor gris. Jag mins på ett ställe de skulle slakta. Den som skulle slakta kom i otta. Så gick han å husbonden in å tog slaktsupen När det var gjort, så gick de å skulle ta grisen. Den ene gick in till grisen å skulle sätta snaran på`n. Han höll på tills han blev uttröttad. Men han fick inte bokt med grisen. Då gick de in å tog en ”slaktsup” till å vilade sig. Sen tog de fatt med grisen igen. Men det var lika omöjligt. Det började att gry till dagen, men då begav di det å husbonden sa att de fick vänta till en annan dag. Om natten skulle det göras. Det var inte något ont som kunde vara med å förstöra då. Så brukade en ta in grisen å skålla den inne i stugan. Om en höll sig inom hus, så var en mer säker att en fick vara ifred. Då skulle djuret ha lättare att dö om natten, innan det fick se dagsljuset. För att inte det skulle bli tomt i kätten, så kastade en dit en pinne. Slaktarn blåste på kniven å strök den på stövelskaftet, innan han begagnade den. Han skulle bli vass då. Om det var gammal blad på den, så var det bra.