Transkriberad uppteckning

En motsats till älvorna, luftens fjunlätta andeväsen, finna vi i dvärgarna, de s.k. "jordandarna", som föra ett krig på liv och död mot jättarna. Skilnaden mellan jättar och dvärgar äro många och stora. Under det att de förra sålunda kunna bli fem till sex meter långa, äro de senare högst fem eller sex centimeter från hjässan till fotabjället. Dvärgarna äro vidare osynliga och intet hål är för litet eller för trångt för dem att komma igenom. Likaså äro de listiga och sluga och människorna frukta mer dvärgarna än jättarna, som visserligen äro fruktansvärda i sin styrka, men annars äro dumma och tröga och gå lätt att lura. Dvärgarna utgöra ett stort folk med seder och bruk i mångt och mycket liknande människornas. De fira bröllop alldeles som vi och många äro de gamla välkända berättelserna om dvärgarnas fester i gamla riddarborgar. Vidare äro de skickliga handtverkare och smida de vackraste kedjor och brynjor man kan tänka sig. De äro hjälpsamma mot människor och övergå ofta från sitt vilda liv bland bergskrevorna till att mera lugnt framleva sina dagar i allmogestugorna och borgarkammare och bliva då tomtar eller nissar. Att s.k. "lyckotomtar" finnas i husen, därom kunna gamla människor ännu i denna dag gå ed på och de försäkra vidare, att de mer än en gång sett "nissens" röda luva och vita skägg sticka upp genom något litet hål i stugugolvet. En gammal gumma berättade mig, att då hon varje kväll gick ut på logen, hon hörde en hård duns mot golvet, liksom vore det någon, som hoppade ned från höskullen: "Men kanske var det katten", invände jag. Hon skrattade medlidsamt åt mig: "Inte finns här några kattor, inte, och inte häller skulle någon katt hoppa på det där viset kväll efter kväll, så nog är det 'tomtenissen alltid!'" Huruvida dvärgarna eller tomtarna i längden ansågo att människorna voro goda och värda att deras vördnad och aktning, är däremot trivel underkastat. Människornas slarv, högfärd och skrytsamhet voro saker som tomtarna icke kunde tåla och så flyttade de fort från huset. Och sedan hämnades de genom att stjäla allehanda saker, såsom mjölk, smör och ost från sitt forna hem och släpa detta till sitt nya och ordningsfulla. Dock hade detta den olägenheten med sig, att husfolket, till vilket tomten flyttat, ofta blevo anklagade för stöld och kastade i fängelse.