Transkriberad uppteckning

Skogsrå var inne i skogarna. Hon såg ut som ett vanligt fruntimmer, men om man fick se henne bakifrån så var hon tom i ryggen som ett baktråg. Om hon narrade en, så att man kom vilse, så skulle man sätta sig och byta strumpor. Då tog man den vänstra strumpan på högra foten, eller också tog man av sig ett plagg och vände. Om inte det hjälpte, så skulle man börja i slutet på Fader vår och läsa framåt. Då faick man staka sig fram så gott man kunde. Det var mest karlarna som råkade på henne, för de höllo sig mycket i skogarna. Far påstod, att han hade sett henne. Hon hade grön klänning på sig. När hon kom närmare, så hade hon förvandlat sig till en stubbe – Mamma talade om, att det var en gubbe som var i skogen och kolade. Han fick se en grann tös. Hon kom till honom undan för undan. Han visste inte att det var skogsfrun, som han hade fått fatt på. Men han gifte sig med henne. Men när di hade gift sig och flyttat in i en stuga, så fick han inte gå förbi en tall utan att slå tre slag i den. Var gång han skulle gå hem så måste han gå till den tallen och slå tre slag i den. Men så var det en gång, som han glömde det. När han kom in i stugan, så fick han se en lång kuslig käring stå vid spisen. Då förstod han, att han var gift med skogsrån. Han hade flera barn med henne. Det var en trollkäring som hjälpte honom, så att han blev skild vid henne.