Transkriberad uppteckning

Brödet och dess tillredning. Ordet “Baka” brukades, och brukas i ortens mål vid tillredning av bröd, och andra födoämnen såsom pannkakor plättar och våfflor. Om mjöl utsättes för fukt, och värme antingen det sker i solen, eller framför spisen eller brasan, säger man att det bakar i hop sig. När ordet baka användes menas i stället för grädda, ej tillredning av bröd m.m. Ordet baka användes icke i ett sådant fall som t. x. låt smeten stå i ugnen och baka. I ortens mål betecknas arbetet, bakning eller bakgöra, dessa ord användes icke för att beteckna en kvantitet bröd. Tider för bakning I regel bakades en gång var fjortonde dag, förutom till högtiderna, då det bakades stora bak, som varade en / månad och ännu längre. Till slåttern bakades stora bak, för då fick husmodern följa med ut på åker och äng, och hjälpa till med arbetet, och då fick det inte taga lång tid med hushållsgöromålen, även andra maträtter lagades i större mängder för att sedan vara fast anrättade. Mycket åts kallt utan uppvärmning. Till jul brukade brödbaket taga 2–3 dagar. Det luktar nybakat bröd i alla gårdar sades det. Den som sysslade med bakning kallades ”bakkärring”, det hände även att karlarna fick hjälpa till med förberedelserna. Jag minns särskilt från min barndom att en stor kittel omkr. 100 l. sattes på spisen med potatis att koka, när dom var kokta så hjälptes alla familjemedlemmarna till att skala, och så hade vi en potatiskvarn utav trä som en fick draga och en myckenhet / med potatismos som fick stå tills dagen därpå, väl övertäckt, så det inte kallnade. Degspad (ljumt vatten) och jäst tillsattes och likaså mjöl och degen fick stå över natten och jäsa. Detta blev ett mycket gott bröd, och höll sig mjukt länge. Det bakades i stora limpor. Jag minns ochså att det brukade komma en kvinna, och hjälpa till med baken till jul, men det var till vetebrödet o småkakorna huvudsakligen. Dagligt bröd. Ordet brödlös betydde att dom var utan bröd, ej att dom var utan mat. ”Bättre brödlös än rådlös.” ”Små smulor äro ochså bröd” är bekant här i orten. Begreppet levebröd betyder att från det arbetet tar han sitt levebröd. Taga brödet ur munnen på någon betyder att han tagit förtjänsten för den andre. / Allmänt namn på bröd. ”En bit bröd.” ”En brödsmula” Ett stort stycke bröd kallades brödkävling. En brödkant kallades ochså brödskalk. En brödknalle var en bit mycket hårt bröd Brödets egenskaper. Brödet är pipigt, (dåligt jäst) degit, påfullet. Torkat bröd, knaggligt. Då torkat bröd mjuknat, kallades slajnat. Om mögligt bröd brukade föräldrarna säga till sina barn att om dom åt sådant, så fick dom en väldig styrka. Detta sade dom naturligtvis för att locka barnen, äta av det mögliga brödet. För när det bakades så mycket åt gången så förstår man att dom nog fick äta mycket mögligt bröd. Det inre av brödet kallades makten. Kuse eller lussekatt bakades av vetedeg med saffran och bakades inte förrän till Jul / Bakugn och bakredskap. Bakugnen var placerad invid eldstaden, den var uppmurad av bullerstenar murbruket bestod av sand o lera, därav namnet lerugn. En bakugn som jag nyligen varit och tittat på, bestod bakugnens botten (allen) av en enda stor flat sten. Ugnsluckan bestod av gjutjärn, den mindre öppningen tilltäptes med en sten. Bakveden. Bakveden bestod av granved som klövs sönder ganska fint, träden var en 3 kvarts meter långa. Eldningen av bakugnen var en svår konst som inte vem som hälst kunde göra. Det tarvades mycken vana och skicklighet. Först lades ett träd litet på tvären och sedan lades ved åvanpå. / Det var ej säkert att ugnen blev varm vid en eldning utan man kunde få lägga in en gång till då blott några träd. När allt var väl utbrunnet, tog man en raka utav trä med långt skaft och rakade omkring glöden i ugnen. Efter en stund rakades glöden ut, och nu sopades ugnen. Ugnssopen, bestod av en tallriskvast instucken i en ring, som satt fast på ett långt skaft. En balja vatten fick alltid stå till hands ifall det tog eld i raka och sop, för att hastigt doppa dem i vattnet. Om ugnen var lagom varm prövades med att man kastade in några mjölkorn i ugnen. Om övervärmen var för svag så eldade man med lysstickor kallades för lyse. Vad jag har hört berättats så har här i orten en bakugn funnits i varje stuga, om hon har varit alldrig så liten, men det kunde finnas någon liten stuga som inte hade bakugn. / Dessa fick då och då en kaka bröd utav grannarna, eller bakade dom i en bråpanna (skulle väl betyda brödpanna) på glöden med lock på. En sådan panna bestod av tjock järnplåt med långt skaft och var rund till formen. Dom användes ochså att baka pannkakor och kalvdans (råmjölk utan mjöl) Våffeljärnen var dels runda dels fyrkantiga med långa skaft eller handtag från mitt hem minns jag ett par sådanahär. [Illustration.] Våffeljärn Bakbordet var ett särskilt bord som togs fram till bakningen och ställdes undan efteråt, dom voro i regel mycket stora och klumpiga, även degtrågen voro ochså mycket stora, ja dom kunde till och med vara ur holkade ur en stor stock. Över degen lades ett ”bakskynke”. / Det vanligaste var att degen arbetades med händerna. Kärl vari mjöl förvarades kallades mjölkar för mindre kvantiteter för större hade dom bingar indelade i fack med lock. Värktyg för brödets utkavling kallades brödkävle helsvarvade. Nagg-kävel för knäckebrödet. Knäckebröd bakades mera sällan här på orten, men tunna hålkakor var det vanligaste, förutom till Jul och vid högtiderna bröllop o begravning, då det bakades limpa. En särskild kniv användes, den skulle vara mjuk o böjlig. Kakorna uttogos med mått. Formen för uttagning av hålet var fastsatt vid måttet med bågar, i mitt hem hade vi ett så stort mått så att två kakor kunde uttagas samtidigt I motsats till den större grisslan användes en mindre, som kallades bakspak. / På sofflocket som ställdes på ett par stolar och med ett skynke överbrett, lades brödkakorna att jäsa. Brödkakorna naggades med gaffel. Jag mins att min mor hade ett krusblad utav stål det såg ut som ett litet sågblad, hon gjorde kors med det på kakorna Den brödsäd som odlades här på orten i forna dar var huvudsakligen råg och något korn. Vete odlades ej. Vete har stora fodringar på jordmån och med dom premitiva redskap för jordens brukning som dom hade förr i världen så gick det inte. Vidare så var vetet utsatt för sot och rost och dom skyddsmedel för det kände dom ej till. Vetemjölet fick alltså köpas. Det blev därför inte så ofta som det bakades vetebröd. Det kunde nog hända att rågen ej räckte till för året och då blandades havremjöl, fint malet i brödet, det / blev ett torrt och knaggligt bröd. Siktat rågmjöl användes bara till Jul. Sedan var det sammanmalet och slösäden fick följa med till kvarnen. Här på gården står kvar en gammal hemkvarn. I min barndom använde vi den att mala malt o enbär på. De vid siktningen avskilda beståndsdelarna kallades ”kli” och användes i vardagsbrödet och mjölgröten. Kryddor som användes var fänkol o anis till rågbrödet och pomeranskal o kardimumma till vetebrödet. Vört och vassla användes mycket. Man skiljer på deg smet o röra, Deg har fastare konsistent än dom båda andra Om bullen inte har jäst ricktigt så säger man att den har blivit en ”degpalt” (Råmjölksring) är inte bekant här i Höreda, men från en annan socken här i Jönköpings län har jag / hört berättas om dem. Deg som tog o förvarades från föregående bak kallades surdeg. Jag vet inget annat än att en degklump (ämne) togs från degen och lades på en hylla och blöttes sedan upp i vatten när den skulle användas. Självsyrning av deg gick så till att man hällde kokhett vatten på mjölet och arbetade degen mycket för ju mer man arbetade degen desto mer sötare blev han. Degen fick sedan stå ett par dagar på varmt ställe. Detta bröd fick långsamt baka i ugnen och blev sursött, kallades slaglimpa. Drickajäst (tunnjäst) togs till vara efter bryggd köptes även från bryggerierna förvarades i sten krukor eller träbyttor med lock på. Prässjästen tros ha kommit i allmänt bruk här på orten i början på 50 talet. Skovorna från degtråget tog man och gjorde en särskild kaka av och kallades den ”skrapkaka” var den utav vetedeg så voro barnen glada när dom fick en sådan. / Den som skrapade degtråget skulle ha den. Det förekom att man med en hönsfjäder doppad i sirup o vatten penslade kakorna innan dom sattes in i ugnen, detta gjordes med limpor ej med hålkakor. Till vetebullarna brukade man taga en smörklick i en linnelapp och smörja över bullarna så fort dom var komna ur ugnen. Bröd som stod högt och vackert i ugnen, men sjönk när det kom ut kallades ”påföllet” bröd, ”degrand”. Provkaka som bakades direkt på glöden kallades ”glöhoppa” eller ”glosor”. För att pröva om brödet var färdig bakat brukade man slå med fingertopparna mot avigsidan av brödekakan, man kunde då höra på knackningen om brödet var färdig bakat. Hålbrödet träddes upp på en sädeskrake och hängdes upp under taket, emellan s.k. gällstänger, som hängde i järnringar och på så sätt torkades brödet. / Vardagsbrödet, ”hålkakan” har ochså kallats efter sädesslaget, rågkaka, havrekaka. Bröd med potatis i kallades potatislimpa Till jul siktades eller finmaldes mjölet och brödet kallades då siktebröd. Till jul bakades särskilda vetekakor till barnen, såsom julkors eller kuse, en flätad krans i samma storlek, ochså bakades en liten kaka av vardera rågbrödsdegarna, och ställdes upp på ett bord, en brödstapel för vardera barnet i familjen. En häst av pepparkaksdeg som köptes, ställdes framför varje brödstapel. I fastan bakades fettisdagsbullar dom bakades av kornmjöl. Jag har sett på en gård en jättestor sockerkaksform och i den bakades bröllopstårtor har man sagt mig / Kärleksbröd bestående av en matsked vatten en matsked mjöl en matsked salt detta bröd skulle ätas i sällskap med en eller flera under stilla tystnad och då skulle den tillkommande uppenbara sig. Men det lär ha varit svårt att förbli tysta under förtärandet, dom kunde inte låta bli att nämna om att bröden var salta, så den tillkommande uppenbarade sig visst alldrig. Talesätt och liknelser Ordet brödsvullen betyder att en person är mycket fet i ansiktet. Brödhy betyder all röd o frisk hy. / Paltbröd Paltbröd bakades av svinblod o blod av nötkreatur. Blodet späddes ut med vatten mjölk eller dricka och groft sammanmalet rågmjöl och jäst. Potatis och kryddor användes ej. Degen bakades ut till hålkakor i ett tums tjocklek, ett kors ristades med en kniv åvanpå. Kakorna sedan dom stått och jäst en stund bakades i ugnen, dom träddes sedan upp på en sädeskrake och upphängdes under taket. Paltbröd var en vanlig rätt i slåttertiden. Paltbrödet sattes i blöt och kokades, serverades med stekt fläsk och mjölksås Av blod och mjöl kokades ochså palt. Ebba Bååge / Hörreda, Småland Ebba Båge (ULMA 19937)