Transkriberad uppteckning

Landsmålsarkivets frågelista 16 Bälinge, Uppland IX 1 Det vanliga vardagsbrödet, det hårda brödet kallas omväxlande: Matbröd, rågbröd, spisbröd. Snarbröd och hastbröd kallades sådant tillfällighetsbröd som man i en hast bakade då man var utan bröd. Detta bröd var ofta ojäst, ibland något litet jäst, men i varje fall inte uppbrukat en gång till före gräddningen, som man annars gjorde med brödet. ”Glödhopper kallades de bröd, som man i en hast gräddade framför glöden i stora ugnen, innan det stora baket gräddades. Man brukade göra så, när man var utan och väntade, att karlarna skulle komma in och äta.” Sag. Fru Elma Andersson, Forkarby Bälinge f. 1893, i Bälinge. ”Glödhärner sa vi hemma, när vi bakade bröd i en hast och gräddade det innan det fick jäsa. Sånt kunde vi ibland grädda på en stenhäll, om vi var utan bröd.” Sag. fru Ernshult, [?1] Forkarby, Bälinge, f. Hagdal, Härjedalen omkr. 1910 Pannbulle kallas tillfällighets av vete, som användes till kaffebröd. Man gjorde en deg av vetemjöl och mjölk något socker, något smör, satte direkt degen på plåten, bredde ut den med handen över hela plåten, lät den jäsa en stund. Sedan gräddades den och skars i bitar till kaffebröd. / År 1907 flyttade mina föräldrar till Wallskog i Bälinge. Där fortsatte ju bakningen på samma sätt som i Börje endast med den skillnaden, att i Wallskog fanns inte särskild bagarstuga, utan bakningen måste försiggå i köket. Även bakugnen var här något olika. Framme i ugnen strax innanför luckan fanns en öppning dit kolen skulle skrapas och falla ner. Kolen föllo då ner i ett tomrum under spishällen. Där var sedan en lucka genom vilken man kunde ta ut kolen, då de kallnat. 1917 slutade mina föräldrar att ha lantbruk. En syster till mej och hennes man övertogo gården. Då blev det slut med de stora brödbaken i hemmet. Ett bageri hade uppstått i en granngård. Dit skickade man nu sitt mjöl och fick bakat. Detta gäller naturligtvis endast det hårda vardagsbrödet. Allt annat bröd bakas givetvis ännu i hemmet. Samma förhållande gäller om alla lantgårdar häromkring. Bageriet i Bälinge är nedlagt sedan många år tillbaka, nya ha uppstått i Skuttunge, Björklinge o. s. v. / Det var kafferep i Fansta häromdagen. Jag sökte föra samtalet in på bakning i gammal tid. Från många håll hördes: ”Ja, visst minns vi tenbaken vi gjorde förr, då vi bakade en hel vecka i taget.” – Varför kalla ni det ”tenbak”? – ”Jo, för vi trädde opp brödet på tenar.” – Vad hade man för jäst? – ”Jo, vi bryggde hemma på den tiden, och så sparde vi bryggjäst till tenbaket.” Från flera håll: Då skulle man äta kallt fläsk och varmt bröd, när de första kakorna va gräddade. Fru Thorell, Hemringe, Bäl. f. 1881: ”Ja, nog minns jag, när vi var barn och vi baka storbak därhemma. Vi va många syskon, och där stod vi alla ungarna som tända ljus omkring bakugnen för att få färskt bröd och fläsk, när dom första kakorna kom ut ur ugnen.” Efteråt bakade man hästbröd av gröpe. Hästbrödet skulle vara tjockt, nästan 2 cm. Till det användes brödpick, men inte kruskavel. Det skulle också hängas på spett och torkas. / IX 2 Högtidsbröd. Se VII Lillkakor! Utom de brödsorter som där räknades upp som julbröd bakades vörtbröd och sirapslimpa. Vetebröd av flera sorter bakades alltid till jul, påsk, pingst och midsommar. Först och främst bakades då det vanliga vetebrödet, därtill vid dessa högtider alltid också saffransbröd. Vetebrödet och saffransbrödet skulle flätas, klippas och krusas. Därtill skulle vid dessa tillfällen bakas runda veteskorpor och avlånga kryddskorpor. Vid julen och vid våra födelsedagar bakade alltid mor ett bröd, som såg ut ungefär så här. [Illustration.]”17 år ”Det bakades av saffransdeg, ibland av annan god vetedeg, smordes med ägg och beströddes med socker. Semlor, som också kallades fettisdagsbullar bakades förstås till varje tisdag under fastan. De skulle vara av god deg. Men i min barndom användes inte mandelmassa till vardags. Nu däremot gör man det. Småbröd skulle till helgerna bakas av flera slag. Först och främst pepparkakor, som vid julen formades till grisar, bockar, tuppar människor m. m. Så bakades syltkakor, smörbakelser, formbakelser och många andra sorter. / Ofta hör man gamla personer tala om, att man sparde en del av julbrödet i sädesbingarna, där det skulle förvaras till vårsådden, då det skulle ätas av både människor och hästar. Om man då frågar varför man lade brödet så, får man nästan alltid till svar, att brödet höll sej friskt och ätbart ända till våren, om det förvarades där. Detta kan dock inte vara orsaken till, att man lade brödet så, ty i så fall kunde man väl även förvarat en del av påskbrödet där, men jag har aldrig hört, att så skett. Det måste vara av julbrödet, det som gömdes i sädesbingarna och åts vid vårbruket. Det måste vara en gammal hednisk kvarleva, fast människorna nu glömt varför man gjorde så eller så. En gammal kyrkvärd här i Bälinge berättade, att inte endast en del av julbrödet skulle sparas, utan även en del av det till julen bryggda ölet skulle sparas till första såningsdagen på våren. Då skulle människor och hästar äta av julbrödet och så skulle man dricka ur det sista julölet. En del av brödet skulle kastas i fårorna, likaså skulle en del av julölet hällas på åkern. (Var det månne en kvarleva av att offra till Frej?) Sag. Kyrkv. Erik Gustafsson, Nyfla Bälinge. F. 1861 i Nyfla B. Död 1944. / IX 3. Ganska vanligt är att på hösten då bär och äpplen mognat baka bärkakor och äppelebröd. Degen gjordes av vanlig rågdeg och ett lager av blåbär eller lingon breddes över kakan, litet socker ströddes på. Till äpplebröd av rågdeg kavlades kakorna ut rätt stora och ganska tunna. Ingenting krusades eller pickades på dem. Äppleklyftor lags över halva kakan. Den andra hälvten veks över. 4. Hästbröd har bakats allmänt ända till nu. Hästbrödsbakningen har dröjt längre kvar, än brödbakningen för människor. Men just nu börjar man sluta därmed, emedan man nu har så få hästar på gårdarna. Gorån gjordes i rånjärn med långa skaft. De gjordes ofta i mitt hem, då det kom främmande. Än i dag kan man få äta sådana rån i t. ex. Rosta, Bälinge. Munkar gräddades hemma i min barndom i munkpannor, som liknade en plättpanna, fast hålen voro mycket djupare. 5. Paltbröd bakades av svinblod blandat med dricka. Mjölet utgjordes av rågmjöl. Det bakades rätt tjockt ung. 2 cm. Pickades formades med kakmått med hål i mitten. Torkades på brödspett. / X Om brödkakan fick svarta kanter vid gräddningen, alltså blev något bränd i kanterna, sade man, att kakan hade sorgkanter. Om ett stycke bröd eller en smörgås föll på golvet med avigsidan upp, sa man det att skulle bli regn eller snö dagen efter. Eller också sa man: ”Det blir fult väder i morron, för avigsidan kom opp.” Med fult väder menades alltid nederbörd. En brödkaka skulle vara med, när det botades mot förgörning. Man smälte bly över den, som blivit förgjord. Det smälta blyet lades i en skopa kallt vatten. Det vattnet skulle sedan hällas genom hålet på brödkakan ner på jorden, medan man uttalade en besvärjelse. Mögligt bröd skulle ges åt pojkar, som växte opp. De skulle bli så starka av detta. I bakugnen bodde ett ont väsen, som kallades Ugnsglomen. Man skrämde småbarn för ugnsglomen, när de inte voro snälla. Sagesman: Bondhustru Hållen f. 1857 bosatt, död i Väsby Bälinge 1928. / II eller XI. Man hörde förr rätt ofta sådana uttryck som: ”Nu måste jag baka i Guds namn” eller ”Ge mig (det eller det) i Guds namn” eller ”Gör (det eller det) i Guds namn”. Ofta hörde jag också i min barndom uttryck som: ”Jag har inte ätit ett Gudslån på hela dagen” eller: ”Grisen har inte fått ett Gudslån sen i morse” o. s. v. Brödskiva kallades brödkane, sista biten kallades snutt. Brödknalle kallades rostade små fyrkantiga vetebrödsbitar, vilka användes att dryga ut kaffet med. Brödsvullen säger man en person som har runda röda kinder och liksom lyser av hälsa och sundhet. Brödkvarn i betydelsen mun är rätt vanligt, likaså kakstan om magen. ”Kronans brödkaka är liten, men den är säker.” ”Taga brödet ur munnen på varandra” = konkurera i arbetet. ”Slåss om brödbitarna” = ” ” ” ”Han har en stor brödkaka” = han har god lön. ”Vill du dela mitt bröd?” = frieri / XI Talesätt och ordspråk. Min äldsta syster hade genomgått Uppsala småskoleseminarium, men fortsatte på folkskoleseminariet i Stockholm. Hon mötte en kamrat från Upps. på gatan. Hon säjer: ”Jasså Ester, du tyckte småskollärarinnornas brödkaka var för liten, du måste skaffa dig en större brödkaka.” ”Man mår som en prins i en i en bagarbod utan bröd.” Ramsa: ”Bagare B. bor här breve, bakar bara bruna brända bullar.” Ordsp. ”I brist på bröd, äter man limpa”. ””Bagarns barn ska man inte bjuda bröd”. ”Skomakarns barn ä utan skor, och bagarns barn ä utan bröd”. Upptecknare: Eva Limburg, Lövstalöt, Bälinge Uppsala Den 10 maj 1949. Våla, Uppland / XI Talesätt och ordspråk. ”Den som har päiren och bröi han lider ingen nöi” = Den som har potatis och bröd, han lider ingen nöd. ”Det här ger inte bröd, sa tiggarn, när han satt på säcken.” ”Gud ske lov, vi har då brödfödan för vintern”, mycket vanligt uttryck. ”Han har många brödätare i stugan” = han har många barn. ”Gud ske lov, jag har fått min syn tebaka” sa vallpojken: ”I går såg jag inte en gång smöret på brödbiten, men i dag ser jag hela kyrktornet genom ostskivan”. ”Salt och bröd gör kinden röd”. Sagesman: Augusta Blomqvist f. omkr. 1860 född och uppvuxen i Våla. Jungfru i mitt hem 1909–1910. / Västland, Uppland. X Då jag var liten hade vi en jungfru i mitt hem, som hette Ingeborg Mineur. Hon var född och uppvuxen i Västland. Jag skulle vid den tiden börja hjälpa till i hushållet. Jag hade just dukat middagsbordet. Ingeborg kom in och ställde sig och tittade på bordet. Hon slog ihop händerna, såg nästan förfärad ut och sade: ”Men hur är här dukat?” Jag frågade vad jag gjort för fel. Då sa hon: ”Brödet ligger ju avigt på brödkorgen.” Jag svarade: ”Det gör väl ingenting.” – Ingeborg: ”Men det är ju synd, att lägga brödet avigt.” – Jag: ”Varför är det synd?” I: ”Jo, när Frälsarn gick på jorden, så kom han in på ett ställe, där man lagt brödet med avigsidan opp. Då gick han fram och vände bitarna med rätsidan opp. Och så sa han, att det var synd att lägga brödet avigt.” – Nog förstod jag, att detta var en legend, men jag har aldrig sedan lagt brödet med undersidan upp. Om en brödbit föll på golvet, skulle man ta upp den och säja: ”Gud välsigna”. Om brödet inte ville jäsa upp ordentligt, sa man ofta: ”Det är precis, som om det vore förgjort”. / ULMA 20018 Eva Limburg, Bälinge Uppland Frågelista 16 Brödet och dess tillredning