Transkriberad uppteckning

En annan lek kallades ”Boferbill”. Den leken har jag aldrig sett mer än hemmavid. En del av dessa lekar har likasom latinsk anstrykning i ordlekarna som skulle kunna tydas på, att de äro av hög ålder. Boferbill leken tillgick sålunda. En av barnen skulle stå mot en vägg ell. d.l. som då man bolla. Under tiden skulle alla barnen gömma sig. Den som stog vid väggen skulle nu i sin tur taga reda på de gömda barnen. När han börja detta sökande skulle följande räknesätt utföras en, två, tre, fyra, fem sexti: ho, ho, ho, Till sist sprang alla barnen fram till väggen på en gång. Här var nog någon mer ceremoni som skulle utföras. men den har jag glömt. En annan lek var. Barnen stäldes i en ring. En av barnen gömde sig. En annan gick omkring barnflocken med en käpp i handen och sade: ”Jag gard. ja gard (gör gärdesgård) omkring mina får. Med eld och med stål. Ingen orm skall genom krypa. Ingen skata över flyga. Den som tager ett enda får: ska hänga så högt upp i galgen som så. Varvid käppen gjorde en cirkel i luften. Den som inhägnat fåren så väl emot allt ont, låtsas sen sova. Han lade huvut mot handen och sov. Under tiden kom det gömda barnet fram och tog ett får. Fåret gick med utan motstånd. Under tiden vakna fårägaren och sade: Se, nu har de tagit mitt alldra största och vackra får! minsta om det var ett mindre barn. – Der har det pissat. Der har det smuttsat sig.—med ett grovare uttryck. – Den vägen har det gått. Då fårägarn gjorde en gest med käppen åt det håll fåren troddes vara. Leken fortsattes tills alla fåren blivit stulna. Ibland togs två i sänder! Då alla fåren voro stulna gjorde fårägaren följande uttal. Alla får som bräka är mina! Då merendels alla fåren bräkte och kommo fram. Då denna ell. någon annan lek fortsattes. Väva vadmal, Slå på trea. Springa enkeleken, Barkeholten användes nog till en del ännu; så de knappast behöver beskrivas i detta sammanhang. Det fanns en annan lek som användes i min barndom: Som kallades att slå munk. Den leken tror jag är ur bruk nu: Munken bestog av en träkloss liknande en mindre sockertopp ell. kägla. Merendels användes landsvägen ell. annan gemn plan till denna lek. Man gjorde en rits tvärs över vägen. Ingen fick gå över ritsen då han slog till munken. Munken ställdes c:a 6 – 8 met. från ritsen. Alla som deltog i leken skulle ha ett c:a 2 fot långt slagträ kallat munkträ: En av gossarna skulle stå vid sidan om munken vid vägkanten. Munken stog mitt i vägen. Denne gosse kallades munkvakt. Hans uppgift var att resa upp munken var gång han blev ikullslagen. Varje yngling hade rätt att slå till munken en gång med sitt trä, som gick i tur och ordning. Var det någon som ej råka mumken fick han bli munkvakt. Ju hårdare man kunde slå dess bättre. For munken långt längs vägen var räknat som stor skicklighet. I denna lek deltog sällan några flickor! Ett bollspel som användes i min ungdom. är nästan nu ur modet. Det kallades att slå sälta. Jag tror det användes i England. Även här har tidningarna mämt det fast med ett annat namn. Vi hade en vanlig gummiboll. Mången gång ett nystan ell. av gummiremmar virad boll. Ibland var den virkad. Man kunde vara två. men hälst 6 – 8 för att detta spel skulle bli roande. Man gjorde en rits i ena änden av planen. Lika som vid fotbollsspel. Vid den rittsen placerades halva laget pojkar. Det kallades att vara inne. 10 a 12 met. derifrån gjordes en annan rits det kallades att vara ute och der placerades det andra laget pojkar. Varje pojke som var inne fick slå till bollen tre gånger med ett passande trä. liknande munkträt. Detta slåträ kallades sältträ. En av de pojkar som var inne skulle hysta bollen i lagom höjd till den som var i tur att slå till bollen. Det kallades att ge upp. Om n som skulle slå bollen ej råka den samma kallades det en bom. Slog han fel tre gånger blev han ansedd för en dålig spelare. Och hela laget fick gå ut. Och det andra laget fick gå in. Råka han bollen skulle han springa ut till den ritsen och vända der. Under tiden han sprang skulle de som var ute försöka råka honom med bollen. Vid ritsen var han fri. Blev han råkad då han sprang kallades det att bränna å honom. Föll han omkull. Hette det. fripax! Då fick ingen kasta bollen på honom. Han hade då att gå ut igen. Och försöka språnget på nytt. Ju längre och högre bollen for ju bättre var det. Kunde bollen tagas i luften innan han föll till marken, av de som voro ute, fick dessa gå in. Gick bollen högt kallades det: En vacker lyra. Att slå triss är ju allbekant vadan det ej behöver beskrivas. En lek hade vi som kallades bollstå. Den har jag glömt. Jag vet endast att vi skrev bokstäver på en vägg och använde en liten boll. I den kallare årstiden användes utom ringlekar även sittande lekar. Såsom att låna ellvärme (eld och värme. Jag har inte sett den leken sedan. men har hört att den även förekommit i Mölndal. Den tillgick sålunda! Gossar och flickor skulle sitta på olika plattser i tummet. En annan gosse ell. Flicka gick omkring med en käpp ell. kvast och fråga var och en om hon fick låna ellvärme. Gå till näste granne: Svartes det. Under tiden skulle de andre byta plats. Då skulle den som ville låna eld och värme skynda sig att intaga någon ledig platts. Kunde han icke det, fick han hålla på i det oändliga med sitt lån. En annan lek var: att mussla lästen. På en del håll mussla skon. Då skulle barnen sitta tätt tillsammans på golvet med uppåt böjda knän. En sko eller ett annat föremål skulle stickas under knäna och föras fram i smyg. Sedan skulle en av barnen som ej deltog i golvsittandet gissa var skon var. Då denna gissat rätt fick den som hade skon stå upp och byta platts med den som senast gissat. o.s.w. En lek kallades att gömma ringen. Barnen sutto på stolar och soffor. En av dem gick omkring med en knapp ell. träpinne i handen och luta sig mot barnen och sade: göm ringen, göm ringen, allt för väl. Då denne överfarit alla barnen, frågades. Hvem harn? (Hvem har ringen?) En som satt på en stol skulle gissa. Gissa han (hon) orätt, fick han sitta qvar vid nästa ringgömma och den som gömde ringen sade: Ett kålfat. Gissa han rätt lät det: Ett köttfat. Och en annan fick intaga hanses platts. Ibland förekom vid denna och andra lekar att den som gissa galet fick ge pant. Panten bestog av någon klädespersedel såom mössa, rock, huvudduk etc. Ell. och kunde han bli ådömd att stå på huvud så väl som på fötterna. Eller och se i spisen upp i skorstenen om fars håsor (strumpor) voro torra än. En lek kallades den tysta leken. Den var mycket skrattretande. Den kunde även äldre deltaga uti. Då alla närvarande voro plaserade rundt om i stugan skulle en av deltagarna gå omkring och viskade säga ett namn på en sak. t.ex. hyvel ell. borste. Sedan alla fått dessa namn sig tilldelade skulle en annan av sälskapet. Fråga så här. Vad äter du med? svar. kosvans. Vad målar du med? En grisfot o.s.v. Svaren var de namn som förut voro givna. En annan lek var att sitta på understol. En satt på en stol. en annan gick omkring och tog upp under som fördes i viskande ton. Då alla hade undrat. Så berätta den som tog upp undren följande. Somma undrar så och somma undrar så! Somma undrar varför du går snett på skorna. Somma undrar varför du gäspar så ofta o.s.v. Ibland kunde rätt elaka under förekomma som gjorde att den som satt på stolen blev vid dåligt lynne. Fria på narri var en lek. Då skulle flickorna vara i ett rum och gossarna fick gå i ett annat rum. Sedan skulle gossarna i tur och ordning. gå in och buga sig för en flicka. Det var bestämt förut flickorna emellan vilken gosse de skulle ha. Råka gossen fel visa flickan bakdelen till. Då fick han gå ut igen och fortsätta tills han råka den rätta. Sedan fick flickorna gå igenom samma prosedur. Dans förekom icke denna tid så ofta som nu. Det var som förut är nämt om midsommar. Dansen skulle inget kosta då. Icke häller andra lekar. Var det fanns ungdomar fick man gå in i husen i tur och ordning ibland här, ibland der. Om sommaren hölls lekarna och dansen i det fria för det mästa. Endast ett par gånger på året var nöjet förenat med utgifter. Det var om jul. och kanske på sommaren ell. i frihetsveckan den 24 Okt. Då gjorde först gossarna en s.k. bal och bjudde var sin flicka. Sedan gjorde flickorna sammaleds. I bland gjordes av de äldre en s.k. Gubbebal. Der även ungdommen från samtliga familjerna finge vara med. Kostnaderna för dessa baler var efter vår tid obetydlig emellan en eller högst två kr. och så några ören till spelmannen. Den som tog upp spelmanspengar, i en hatt ell. mössa sjöng under tiden ibland sålunda. Nu ska vi sjunga för vår spelemannsskål. Våra flickor de sjöngo i går. Sjung faderalla. Sjung fader... Hurra spelmans skål. Det kunde hända någon gång att det gjordes s.k. dragningar. En slags lotteri. Lagen mot lotteri var icke så sträng då. Det kunde vara en klocka, tavla etc. som skulle lottas bort. Var och en fick betala 25 ell. 50 öre för sin lott. Sedan spelades medels Kille kort, om föremålet. Vid varje giv fick en eller flera gå ifrån tills endast en var kvar och den vann klockan. (Jag vill minnas att det var den som fick killekortet som vann.) De som fick gå ifrån spelet tog detta med sakmod för det vankades vanligtvis en ell. två snappsar till dessa. Sedan vidtog dans. Av ringdanser kommer jag ihåg några stycken. Flickan går i dansen med röda gullband. Flickan går etc. Alla stroferna här sjöngs två gånger. Så knyter hon det om sin kärastes arm. Så knyter... Kära min flicka knyt icke så hårt. Kära min... Jag ämnar ej att rymma bort! Jag ämnar ej... Och flickan hon lossar på röda gullband. Och flickan hon... Varvid flickan som gick i ringen lossar på det profisoriska gullbandet. Så hastigt åt skogen den gossen försvann. Så hastigt den goss...... I skogen har de varit i dagarna tre. Om de var flere. I skogen har... Nu lyster det oss våra gossar få se. Ny lyster... De skjuter äfter dem med de femton gevär. De skjuter... (De skyldrar för dem med de femtan gevär sa de i Mölndal:) Ja,vill i oss något så har i oss här. Ja, vill... Här en annan. Ungersven växer så smaler och lång. Och derför är han så stolt i sin gång. Kom valsa med mej. Jag tycker om dej. Men jag har så mången som vaktar på mej! På mig vaktar fader. På mig vaktar mor. På mig vaktar syster, på mig vaktar bror. (Den ringleken tror jag är från Vänersnäs.Det var ett par flickor härifrån som på besök i Tunhem sjöng den första gången som jag hörde) På mig vaktar även min lille ven. Den bäste jag äger så är det väl den Ännu fler ringdanser finnes med samma långsamma valstakt. Fastän orden varierar. Här en annan med raskare takt. Kom, kom köna unga mö (unger sven) kom för oss båda i dansen. Kom, kom sköna... Den ena giver jag en korg, den andra för jag till min borg. – Den som var inuti ringen nappa nämligen till sig två: ur ringen då dansen vidtog --- Här är glädje och ingen sorg så länge brollopet ståndar. Här är glädje och ingen sorg... Här en annan. Gossar och flickor i ring som föregående. En in i ringen. Flickan i ringen tager en gosse och följande sång följer i valstakt. Bocken som jag hade, den har jag, får ja någon annan så tar ja. England giver jag dej, dej, Sej, sej du fick den av mej. Tag dig en get. Gossen som nu är i ringen tager nu en flicka och dansen fortsätter som förut. Den ringleken tycks även vara av gammal datum. Min mor som dog 83 årig för 6 år sedan hade hört den i sin ungdom. Jag har alldrig hört ell. sett den mer än i Tunhem. Här en annan. Stjernor små, på himlen blå de lysa. Friska vatten i klara källan de frysa – Här gick en gosse eller en flicka i ringen. – Nappa fort den dig behagar att nappa. Då togs en gosse ur ringen. – Äfter kommer prästen med sin långa svarta kappa. – Då togs ännu en. –- Han skall oss tillsammans viga. Du skall hetta far och jag skall heta mor och så vår lilla nätta piga. – Då pigan fick följa med i slängpolskan. Alla de här stroferna sjöngs två gånger, Här en annan ringdans. Det gick ett par gubbar (käringar) i snöden sjung faderalla fallialej. De voro så ofta i nöden, Sjung faderallan lej. De sa sej ha hundra riksdaler. Sjung fader. fallialej. De ägde knappast en daler. Sjung faderallan lej.— Två pojkar. Eller två flickor skulle vara inuti ringen.— Och korgen jag dig skänker. Sjung fader. fallialej. En annan jag på tänker . Sjung faderallanlej. Och handen jag dig giver. Sjung fader fallialej. lej Om du mig trogen bliver. Sjung faderallanlej. Sen vidtog dansen. Och nu är jag så hjerteglad och svingar dej över torgen. För ja har fått den ja vill ha, Den andra giver jag korgen. Med käppen i min ena hand och flickan i den andra. Sen sätter jag min hatt på sne och ger mig ut till att vandra. Här en gammal polketta! Kalle lille, kalle lille, kom,kom, kom, skall du få det du bad mig om. Hela mitt hjerta och halva min själ. Det skall du få för du dansa så väl. refräng falladia, fallaladidi etc. Efter vad min fader berätta lät det som att polkättan blivit införd i Tunhem i mitten av förra århundradet. Här en masurka. något grovkornig i tryck. Det kom till mig en torsdagskväll. Då jag var ensammen hemma. Då kom till mig en liten gutt, den de kalla för pelle. Han gjorde mej en faderallan, faderallan, faderallanlej. Han gjorde mig en liten gutt, den de kalla för pelle. När den gutten blivit stor börja han på att göra. Han gjorde också en faderallan etc. Denna masurka är troligen kommen från Dalsland. Kanske från Norge. Det var vanligt att dalsländningar togo tjenst på Tunhems herrgårdar på 1870 talet. Det var dessa dalsländningar som införde den masurkan. Att både masurkan och polketta icke haft hemortsrätt länge i Tunhem. Kunde man förstå derutav att det var sällan de äldre dansa dessa då moderna danser. De gamla dansa hälst vals och deltog i ringlekar om danslusten kom över dem, ävensom polka (polske). Här en gammal vals! Gubben i paradis. Slakta sin jule gris. Fläsket det sålde han. Korven behålde han. Om det fanns mer ord till den har jag glömt. Sedan följde en tung och släpande refreng. Här en vals till. Vad gör det mej om jag gör dej en liten gutt som liknar mej. Med knollrigt hår och ögon blå, han likna skall oss båda två. refreng. Hej hopp faderallan, faderallanlej. Hej hopp etc. Här en pålka (pålska) Se va loppor mor har Se de hoppar på far Stackars far, som skall föda alla lopporna mor har. Här en annan. Skomakarn. Skolåda, Lästeknippet, Pinnesuln (syl) Beckrespen etc. Jag har glömt de följande orden med namn på skomakarens verktyg som hörde till denna pålska. Här en annan. Det var en gång mitt i sökne veckan. Då hade jag en vacker flicka. Hon var så dejlig som en ros om våren emellan 18 och 20 år. sjung hopp farallalalla hopp etc. Hon sade vill knyta kärleksbanden... sen kan jag icke mer. Det var en gammal gubbe som de kalla för simmen. Semon. Som ibland var dräng och ibland var på jernvägsbygge som sjöng den på 1880 talet. Här en annan pålka. Kom sköna flicka, valsa med mej, valsa med mej, valsa med mej, Troheten skall du finna hos mej, finna hos mej etc. Mitt uti valsen kysser jag dej etc Kysser jag dej. Den pålkan har jag även hört vid Borås trakten. Som pålka var de gamlas specialitet då det gälde dans: kunde min far ett otal sådana. men jag har glömt dem. Här är borjan till en! Häj farallalel. Fyllebritas trall Tuppen och den gula höna etc. ska läsas två gånger Här en! Lite ont å bra å så e peprader höna får ja icke dä Får ja icke dä, ska ja snart ropa höna.