Transkriberad uppteckning

Brödet och dess tillredning. I Baka pannkakor, baka våfflor. Solen bakar. Ordet baka åsyftar hela arbetet med brödets tillredning. Stora bak på våren och hösten samt till jul. På en större bondgård pågick baket en 4–5 dagar i sträck. Karlarna hjälpte till att arbeta limpdegen till jul och att skaffa ugns soppris. På gårdarna fanns alltid nån kvinnlig extra hjälp som hjälpte till med storbaket. II Om man tappade en bit bröd på golvet sade man Gud välsigna brödbiten. Brödet fick ej läggas med avigsidan upp. Det bådade olycka. När man bakat på hösten yttrade man Gud ske lov nu finns bröd för vintern. Ordspråket bättre brödlös än rådlös användes. Levebröd detsamma som att tjäna sitt bröd. Ät bröd till maten. / Brödstycke kallades en bit av brödet. Torkat bröd skall vara mört. Om barn inte ville äta möglat bröd sade man: Ät mögligt bröd så blir du stark. Det yttre av brödet kallades skorpan det inre för inkråmet. En liten rund bulle kallades vetbulle och en lev kallades för långbulle Limpor bakades till jularna En kaka med ett hål i mitten kallades hålkaka. Om den inte var jämt utkavlad sades det att den som bakat skulle få anledning till svartsjuka. Kusar bakades till jul saffranskusar och vetekusar. III På en del större gårdar fanns bagarstuga. Den användes även vid slakt och tvätt. Ibland fanns det en bakugn för statarna i någon statbyggnad som alla vid gården fick använda. Bönderna hade sin bakugn i den så kallade Anders stugan. / Bakugnens delar. Äril består av tegelstenar måste vara alldeles jämn. Bakugnens valv också av tegel Öppningen kallades ugnsglugg. Röken gick ut genom två öppningar ovanför ugns gluggen som dessa öppningar kallades draghål draget reglerades med tegelsten som ställdes för gluggarna när det var utbrändt i ugnen. För ugnsgluggen plaserades en lucka av plåt den kallades ugnstäppa. Nedanför var spiselhälla som fortsatte fram till eldstaden i spiseln. till bakved användes granved kluven i halvor. När ugnen skulle eldas lades först ett tvärträd sen stickor sen lades övrig utanpå jämt över hela ugnen. Var draget dåligt sades det att det brinner svartsugga. När lågorna slog ut ur draghålen sköts stenarna för litet. När veden var utbrunnen tog man ugnsrakan och rakade omkring kolen över hela ugnen sen täpptes draghålen igen / och ugnstäppan sattes för. Så fick ugnen stå en stund. Sen tog man ugnsrakan och raka ut kolen. Efter det tog man ungs soppen som bestod av tallris fastsatt på en stång med en järnring i änden genom vilket tallriset träddes det doppades i vatten och därmed soppades ugnen omsorgsfullt. Temperaturen i ugnen togs med handen man stack in den i ugnen var det mycket varmt doppade man ugnssoppen i vatten och drog över äriln med den sen fick ugnen stå en stund och slå sig. Ugnen fick inte vara brännhet och över och undervärme skulle vara lika. När man ställde in brödet till gräddning tände man en lys sticka för att se hur man placerade brödet i ugnen. Särskilt bakskiva användes. När inte bakskivan användes ställdes den i visthusboden. Kärlet som degen gjordes i kallades degtråg. Degen arbetades med händerna utom jullimporna de arbetades med ett s. k. roder. Degen täcktes över med bakskynke. Mjölet förvarades i visthusboden i en mjöl lår. Tog in kvällen före / baket för att bli varmt. Verktyg som användes vid utbakning var kavel med två handtag. Till tunnare bröd användes krus kavel Till att forma brödet användes kakmått runt med hål i mitten samt en brödnagg. När kakorna var jästa flyttades de på brödskutan in i ugnen När ärilen var full med kakor kallades den en ferm. Första fermen kallades försugnsbrö Sista fermen vart ofta ugnssur den fick stå så länge innan den blev gräddad ugnen hade då svalnat. / Olika Brödsorter. IV Rågbröd, vetebröd, kornbröd, havrebröd. Säden kallades brödsäd. Nödåren 1867–1868 togs hem från Ryssland så kallade Ryssmattor. Det var bra rågmjöl i dem men en del mattor innehöll både det ena och det andra och var således odugliga. På 1820-talet var brödet i många hem en lyxvara. Säden delades upp dels till brödsäd till husbehov så till utsäde resten såldes kornet brändes det brännvin av. Ibland när maten tröt och det fanns säd otröskad på logen tog man ett rågband och slog i väggen så sädeskornen ramla ur. Sedan sopades säden upp och agnarna blåstes av maldes på hemkvarn. Mjölsorter som fanns var sammanmalet, råg mjöl, stålsikt, vetemjöl det frånskilda delarna kallades kli och användes till hönsfoder. / Kryddor: Salt, anis, fänkål, kumming, pomerans användes vid bakning. Utdrygning: Kålrötter, rovor, potatis. V. Om bullen inte var genomgräddad kallades det att den var dinkig. När degen tillreddes kallades att göra degen. Vanlig deg gjordes på bakdagens morgon. Vätskan som användes kallades degspad. Saltet och jästen tillsattes när degen gjordes. Degen arbetades om och jästes två gånger. Den arbetades med händerna. Till limpdeg arbetades med roder. Av mättad säd blöttna degen. Självsyrning. Man koka upp vatten hällde i tråget över mjölet, arbetades med roder mycket fort så degen inte blev avkyld så bäddades tråget ner ofta i en särskilt limpbolster / fick stå så till följande dag. Då arbetades degen upp tillsammans med surdeg och fick jäsa igen. När degen var färdigjäst lades den upp på bakskivan och arbetades mycket väl och bakades ut till runda limpor. De som hade råd lade kryddor i. Surdegen var skovor från föregående bakning som kramats ihop till en boll och förvarats i mjölbingen. Togs upp kvällen innan och lades i ljumt vatten att färskas upp. VI. Att baka ut degen menas att man gör den färdig att kavla och ta ut kakor. De bakande stod endera bredvid varann eller också ensamma. Kakorna gjordes så stora att de hade lagom plats på brödskutan och i ugnen. Mjölet som användes vid utbakning kallades uppslagsmjöl. Man naggade kakan på rätsidan med brödnagg. Kakmått användes att ta ut kakorna med det var hål i mitten. Vid storbak användes brödbräden De placerades där de var mest ur vägen. Paltbröd sporrades innan det sättes in i ugnen för att / det skulle vara lättare att bryta. När brödet var jäst naggades det. En tog kakorna på händerna la dem på brödskutan en annan satte in det i ugnen Hur många kakor som sattes in på en gång berodde på hur stor ugnen var. Första fermen kallades förstugns bröd Limporna sattes direkt på ugnsbottnen ugnen full skulle stå en timma. När de togs ut torkades de över med en våt linnetrasa. Sen lades de på limpbolstret med botten upp på limporna täcktes över helt. Av limporna sparades till vårsådden så att dragdjuren skulle få var sin bit vilket skulle ge dem mera krafter. Smakkaka gav grannarna varann. Brödet räknades i tjog. Hålkakorna träddes på spett alla kakor vända åt samma håll. När det var tort bars det ut i visthusboden. IX. Vardagsbröd. 1) Rågkaka, rågbulle, potatislimpa, potatisbröd. hålkakbröd. 2) Högtidsbröd. Finmalet bröd, siktebröd, skrädd kaka pomeranslimpa, sirapslimpa, kärnmjölkslimpa. / I början av 1800-talet användes vetebröd hos bönderna endast till julen, bröllop och begravning. Som förnings bröd användes smörbakelser. Bärbröd användes. Hästbröd bakades. 4) Munkar gjordes i munkpanna. våfflor gräddades i våffeljärn. X. En kaka som faller av brödskutan ner i golvet med avigsidan upp varslar om dödsfall. XI. En som var tjock kallades brödsvullen. En som var kraftig kallades brödstark. Brödkvarn betydde mun. / Vårdinge, Södermanland Ida Andersson (ULMA 23525)