Transkriberad uppteckning

Lusse (Lucia). Då skulle man i tidig otta upp att äta och dricka. Icke som nu med kaffe och kattor, utan det skulle stekas fläsk och korv. Den nyslaktade grisen skulle avsmakas även snappsen skulle vara till. Men i Vänersborg hörde jag de som gick lucia då som nu. Tre dagar före jul fick ingen spinnrock ell. väfstol vara i verksamhet – om det var ordning i huset – alla grövre arbeten såsom tröse och d.l. skulle vara slutförda till denna tid. Julveden skulle vara torr och av prima slag och vara huggen i sådan myckenhet att den räkte över julhelgen till ”knutedan” Julafton före dager skulle julneken (julkärven uppsättas. Hafren i denna skulle vara prima! På en del trakter uppsättes kärven på middagen samma dag. Om månen ej var synlig juldagsmorgon skulle julblosset och göras i ordning julafton för julotte besök. Julafton kom soldaten på roten och hämta sin julkost, bestående av såvel merendels en fårabog och några brödkakor m.m. Han blev även rikligt unfägnad med mat och dryckjum. De snappsar han ej rådde med att förtära slog han ibland i en medhavd lomflaska. Julaftons förmiddag blev julbordet dukat med Ost, smör och flera sorters bröd om det ej var nödår – Svinhuvud ell. skinka, korv, svensköl (ell. dricka) samt bränvin allt egen tillverkning. Julbordet skulle stå hela julen över. Ingen som kom på besök skulle bära ut jul, alla skulle smaka på välfägnaden. Även julhalmen skulle bäras in och läggas på golvet julafton. Julhalm har nog ej användts på de 70 åren i T. Julgran var ej synlig i T. enligt de gamles sägen innan 1834: Det var det stora koleraåret. Vänersborg brann ned detta år utom 14 mindre hus. Då fick Vänersborgsborna flytta ut till socknarna omkring staden. En familj av dessa fick bo på st. Harfheden. Då talte Vänersborgsfrun om julgran som börjat användas om julen i Vänersborg. Vi hämta en liten gran från skogen sade gamle Sven på Harfheden och satte den i en butelj utan ljus och prydnader som nu sade den gamle. Detta var vår första julgran sade S. På julaftonskväll satte sig alla husets folk till bords. Dessförinnan skulle alla hava grundligt tvättat sig och badat i basstun. Ett ell. flera handstöpta grenljus tändes på bordet. Då alla satt sig till bords läste far i huset ett kapillet ur bibel de övriga hörde med andakt på. Man lade sig tidigt julafton för att kunna stå tidigt upp till ottan. Fastän husbehofsbränningen florera berusade sig ingen som ville hava något anseende de första juldagarna. Religionen skulle hållas i helgd! I kyrkan släcktes ljusen så snart litet dager inbröt. Ottensången börja klockan 7 fm förut ännu tidigare. Då kyrkoherde C.J. Ljungström 1872 första gång hölt predikan julottan i T. och den sedvanliga ljussläckningen begynte avbröt han predikan med orden ”Låt ljusen brinna”! Sedan dess har ljusen fått brinna hela Ottensången i T. Organisten skulle hava de ljus som blev över ell. ej brann ned det ingick i hans natura förmåner. Högmässan börja cirka 15 min. efter ottesången, varför de flesta stanna över båda mässorna. När man sedan gick eller åkte från kyrkan kappas man om vem som skulle komma först hem. Den som kom först hem då, blev först i alla sina sysslor det följande året. Vid hemkomsten skulle den hemmavarande bjuda på en ”kyrksnaps”. Kaffe fanns icke något vidare efter vad gamle Sven berätta. Det smaka vi första gången 1834: den omskrivna Vänersborgsfrun hade sådant med sig. Om man låt ett ljus bränna julnatten så slockna det och tände sig sjelv kl. 12 midnatt även hände att ljuset dansa. I den stora spisen der stockvedsbrasan var nedbrunnen kunde man få se spår i askan juldagsmorgonen det betydde att någon skulle dö i det huset. det följande året. Man fick vara mycket försiktig julnatten med tal och åthävor för troll och osynliga anda hade stor makt den natten. Att utsätta gröt till husets tomte hörde vist till det förgångna här på orten. För det talades sällan om. Julottan och annandag jul skulle alla husets folk undfägnas med ost, brö och bränvin. Derom sjungdes i folkvisorna. bland annat man inte fick göra julnatten var att ej se se ut genom fönstret. Om det var någon som trottsat detta förbud, den blev tokig. Annandag jul skulle staffans riddara ut i tidig otta. ”Staffanske” kallades detta på orten. Då sjöngs den välkända staffans visan. Staffan var en stallare (stalledräng) dess tackom vi så gerna han vattnar sina fålar fem allt vid den klara stjerna etc. Man sjöng även nidvisor. t.ex jag ser på eder skorsten gul, att eder dotter den är ful o.s.v. Visorna blev efter som välfägnaden vankades på ställena. Detta bruk var mest i utdöende i midio av förra seklet. Riddarna blevo ofta drukna och föll av hästarna varför det ej sällan hände att de blevo hemförslade halfdöda. Man skulle även göra rent i grannens ladugård annandag-jul varäfter välfägnad bjöds. Hade man en oven så kastades gödslen in i ladugården i stället. Detta hände åtminstone i V. Åsaka och andra plattser. Emellan helgdagarna till 20 dag Knut gick julkalasen av stapel. I Gönslanda Särestads socken Skaraborgs län gjorde de flästa julkalasen av stapel om kyndelsmässe. varför kyndelsmässe än i dag av en del folk kallas Gönslandajulen.