Transkriberad uppteckning

Om flåtten är förut omtalat och sändt till arkivet från T. Flåtten har nog ingen syssla havt i T. sedan första hälften av förra århundradet. Svin slaktades för det mästa vid luciatiden. Vid denna tid kunde man höra svin skrika rundt omkring om morgonen i bygden om man var tidigt uppe. Grisen lades på venstre sidan på en slaktbänk sedan han med en snara var ledd från svinhuset.-- I min barndom stog svinet i en svinstia som är nämnt i Kareby, innan det skulle slaktas, för att bli fet – Vid 5 a 6 tiden fm. börja merendels slaktet. Slaktarn skulle ha en kaffegök innan arbetet börja likaså hanses två biträden som skulle hålla grisen. Sedan fick dem var sin snapps medan lögvattnet värmde sig ifall detta ej var varmt. snappsen verka i alla fall. En kvinna rörde i blodet med en visp ell. slev. Att något slogs i blodet för levringen är icke känt för berätt. men torde ha gjorts på en del ställen. Sedan grisen var död lades han i ett s.k. lögtråg med hett vatten uti. Sedan lyftes grisen på slaktbänken (farsammet) och skållningen tog vid. I levern gjordes det vanliga korset. Likaså när fötterna skars utav slog man till svinläggen för varje fot. Varför detta gjordes blev alldrig omtalat. Jag hade tillfälle vara med 4 a 5 olika slaktare vid grisslakt, dessa voro ofta bönder även arbetare. Alla begick samma ceremoni. Om lamöra och hundtunga hörde jag icke talas om, men nog för att de skar bort en del på inelvorna ävenså halva svansen (rompen) som alltsammans slängdes bort till kråkor och skator även vid svansens avkortning slog slaktarn till den biten som var kvar med den bit som sedan kastades. Fanns det en bäck ell. å i närheten gick man dit med fjälstren för att få dem väl rena. Fannasdet snö gnoddes de även med denna. Man fick vara ytterst noga med att icke gallblåsan gick hål på. Då fick hela innanmätet smak av detta. Grisen hängdes sedan upp, genom att en stark tvärslå stacks genom grisens senor på bakbenen och hängdes upp i något uthus der grisen fick svalna. På kvällen kom slaktarn igen och skar ner grisen som det hette, stycka den i lagom bitar samtidigt som det lades ner i saltbaljor. Endast det grövsta saltet användes för kött användes även saltpeter. I speke var fläsket i Mars mån. då man fick höra masrskråkan. Kråkan bruka dra sig till slättbygden och städerna vintertiden der det alltid fanns mera matnyttigt för henne i de stora gödselhögar som alltid fanns i äldre tid på städernas gärden. Kråkan kom sedan igen i mars mån. då gärdena börja bli rena för snö derav namnet marskråkan. När kreatur slaktades, var på hösten sedan de släppts in från betet men även senare. I äldre tid var det vanligt att en bonde slakta en ko ell. större tjurkalv och två svin för nedsaltning. Detta skulle räcka till nästa höst ell. jul, under tiden kunde slaktas någon kalv ell. får. Man sålde sällan något slaktfall då. Kons slakt känner jag litet till. Man slog kon i skallen mellan hornen då hon domna av. Sedan stacks den i halsen med en kniv. En tjur kunde de få slå många slag innan han stupa, ett grymt djurplågeri men de gamla viste ej något annat sätt att slakta. uppt. anm. Av kons innanmäte tog man särskilt vara på ”löpert” som fick hänga i kökstaket till ostystningen börja. Hade inte en bondgumma något ”löpe” gick hon till en annan och lånte ett sådant, när hon skulle ysta. Kalvar var svåra att få dö på. Det hände att de till slut fick skära hela huvet av kalven innan han dog. Sedan blåstes skinnet upp med ihåliga rör för att lättare lossa från köttet. Detta är nu förbjudet.