Transkriberad uppteckning

J. Nicklasson hette han och var född i Gårdstad i Flo socken i förra århundradet. Fadern arenderade kronodomänen St. Hjerpetorp i Tunh. I unga år gick J. till fots till Stockh. för att söka sin lycka. Här tjäna han 12 skilling om dagen detta vad han sjelv har sagt: han levde mest på grovt bröd och kärnmjölk. De 8 skillingen gick åt till mat de fyra lade han till venster. Vid fadrens död övertog han Hjerpetorp, jag tror icke jag säger för mycket då jag säger att J. Nikl. var den mest drivande och energiske landtman som funnits i V. Tunh. i senare hälvten av förra århundradet. Fanns undantag voro dessa att söka på herrgårdarna. Först och främst drev han upp Hjerpetorp till ett mönsterjordbruk, täckdikade och gjorde nyodlingar. Fyllde igen den krokiga ån som förr tog emot Eldmörjans vatten. Lät gräva en kanal för bergbäcksvattnet. Köpte hus i Vänersborg, en av Harvhedensgårdarna. två a tre gårdar i Skarasborgslän, av vilka den i Mossebo drevs ett inbringande kalkbruk den tiden. Vidare höll han de flästa auktionerna i bygden, från backstugusittarnas lilla bohag till herremannens stora bon. Vidare köpte han en mängd virke på bärgen, som omgjordes till ved och byggnadsmateriel för eget behov och till avsalu. Hade gemn sysselsättning för albönder. C:a 30 a 40 man hade arbete på hans gårdar. N. var hävtig och sträng. Alla fick göra sitt för sin mat. En dräng och piga, hade lätt för tjänst på annan platts då de kom från Hjerpetorp. De voro kunniga och kunde arbeta. Mor Britta Maja höll noga uppsikt i köket. Men med hävtigt sinne följer gerna ett gott hjertelag. Det besannades också här. Hjerpetorp blev plattsen der bonden fick utsäde, och den fattiga befolkningen fick låna mynt till husbygge och mat. Kommunikationerna voro icke uppdrivna då som nu. Icke häller handel med livsförnödenheter. N. tog hem potatis från Herrljunga trakten, mjöl och spannmål från annat håll. På Hjerpetorp var den tiden en ständig ström av besökare dagen lång, av herrar, bönder och arbetare. N. hade många förtroende i hemsocknen. Ell. och gälde besöken bouppteckningar, råd i enklare lagfrågor m.m. N. titulerades ibland herr, ibland patron. De gamle sockenborna kalla honom rätt o slätt du. Uppt. fråga en gammal kyrkoverd en gång varför församlingen reste en minnessten på N:s grav i Tunhem. Jo, sa´ den gamle: för det första var han en god komunalman sedan skänkte han pengar till kyrktornets påbyggnad och fattiga barns beklädnad. Och för det tredje hjelpte han alltid oss bönder på stämmorna gent emot socknens herremän. I dessa blad är förut tecknat när N. kom i diskution med d:r N. Wallin uppt. anm. – N. var icke rädd för att säga sin mening till någon som skötte sin gård illa, ell. som icke höll sin landsvägsbit i ordning. Han stack ej häller under stol med egna snedsprång i yngre år. Det var gallringshygge på på Hunneberg, N. jemte skogsskolans föreståndare kom dit. Det va fasligt va de nu ä noga på berga sade N. när vi stal störar i skogen i äldre tid tog vi jemt om. I äldre tid var det vanligt att de som bodde omkring bergen tog vad de behövde på bergen i ved och byggnadsväg. De mena på att staten tagit bergen ifrån dem. Det ansågs inte någon skam då att stjäla ifrån kronan. uppt. anm. – Som nämnt N. hade olika titlar, en vinterdag kunde man få se honom åka i modern släde och iklädd stor päls. Andra dagen sågs han i färdekappa på ett mäldlass. Men trotts att han stog på böndernas sida på stämmorna, förlora han många tusen kr på herremän. Ingen gick gerna från Hjerpetorp utan fägnad. Sjelv använde han sprit mycket måttligt. En tid var med i en nyckterhetsf. mest för att andra skulle följa upp. Var Hjerpetorp i N:s tid härden för flit och arbete så fanns der even nöjen. Han hantera sjelv felan i unga år. Jag tror icke jag säger förmycket då jag påstår att större bröllop än som gick av stapeln på Hjerpetorp på 1870 tal. icke firats i Tunhem sedan dess. En av döttrarna stog då brud och hon räknades som en av Tunh. skönheter. Bröllopet stog inte i dagarna tre, men det stog i två dagar vid midsommartid. Löv fänns både ute och inne. Vid dörren uppsattes två stora björkar. På gården var gjord en stor lövsal med majstång i mitten. Der intogs en del förtäring ävensom trådes dansen der. Som hovmästare fungera den gamle vaktm. Lindgren från Gbg. frimurarloge. En god vän till N. och född i T. Fyra bonde spelmän ledde musiken. Instrumenten voro Fiol, Basfiol, Flöjt och Klarinett. Makarna N. hade havt 8 barn av vilka endast två döttrar nu leva. Flera brollop hölls på Hjerpetorps men det första blev det mest storslagna. Nu ser det tomt och vemodsfullt ut på St. Hjerpetorp. Sik transit gloria mundi. Så förgår all verldens härlighet!