Transkriberad uppteckning

Mamma trodde att det fanns små gubbar som kallades nissar. Hennes mor satte ut mat åt dem. Om julkvällen fick de av alla sorter som fanns på bordet. Det skulle de ha, för att de skulle vara snälla och hålla med huset. Om nissen bemöttes väl så hade man nytta av honom. Han höll rent i stall och fähus. När jag var pojk, så vallade jag kreatur åt bönder. Jag kommer ihåg, att man fick vara så noga med, att man höll tyst i fähuset om kvällen. Om man inte gjorde det, så kunde man få gå ut om natten och ta fatt på kreaturen, för nissen släppte ut dem. Så dundrade det i fähuset och slet i kobanden. Det var inte människa som fick sova. Man fick inte göra sig ovän med nissen. Nissen var en halv aln lång. Han hade en röd luva på huvudet och gråa kläder. Mamma talade om det. Hon talade om allt det var två nissar som möttes. De hade varit och stulit hö hos varandras husbonde och skulle gå hem till sig med. De slogos så länge med hökämmorna att det inte fanns något att gå hem med. På ett annat ställe bodde tomten under stallet under det tomma båset. En dag så skaffade bonden, så att han fick två hästar. Den nya hästen ställde han i det tomma båset. Den nya hästen ställde han i det tomma båset. När det led om en tid, så kom det en liten grå gubbe in i stallet och frågade bonden, om han inte ville följa med och se, hur han hade det. Bonden följde med. När han kom under stallet, så visade nissen, hur det rann vatten på bordet. Han bad att bonden skulle flytta stallet. Det gjorde bonden. Sen blev hästarna så feta och granna på den gården.