Transkriberad uppteckning

I närheten av hemmet var det en "väse", som han var ille ute för men hade han psalmbok och nya testamentet i fickorna brukade han klara sig för denne men när han gått ett stycke till en viss backe brukad en stor grå so komma rusande mellan hans knän varvid han flög högt i luften tills han ramlade ned på sjelve "gasten". Denne var som att trampa på en "skrotlis", d.v.s. en is som bildats över en [...] vars vatten sedan [...] in. Han hade sedan stor möda att lösa sig från denne och fick sedan gå både länge och väl innan han kom på rätt stig och då var det vanligen närmare hemmet än där han slängdes av vägen. Kom han så långt som till kyrkan så brukade där gå två karlar som var högre än grantopparne som tog honom i sina långa armar och slängde honom i vädret varefter han fick traska sig på rätt väg igen.