Transkriberad uppteckning

Det var på ett ställe som hette Väppered. Där hade de lyckats fånga bäckahästen och lagt betsel på honom, och så länge den hade betsel på sig, kunde förtrollningen inte brytas. Hästen användes länge i arbete på gården, och ägaren var så glad över honom, därför att han inte behövde något foder, men då de andra håstarna selades av, fick han alltid behålla betslet på. Men så en dag kom en främling till gården, där bäckahästen jämte en annan häst stod bunden. Den senare stod och åt hö och hade betslet hängande på lokan. Bäckahästen hade betslet på sig och åt ej. Mannen tyckte det var synd om honom och trodde, att han ej kunde äta, varför han tog av honom betseltyget. I detsamma var han försvunnen och syntes aldrig mer.