Transkriberad uppteckning

Skogrå var det så gott om. Skogråa var så svår att söka karlarna. Fick hon veta namnet, blev det riktigt illa. En karl hade tre barn med henne. Han hade fått lova, att hon skulle komma till honom på julkvällen och ha barnen med sig. Karlen lät drängen sätta hästen för kolryssen. "Men vad skall I med kolryss om julekvällen?" frågade drängen. Emellertid for mannen och satte skogråa och ungarna på kolryssen. Men på sjön kom en vargflock. Då satte han sig på hästryggen. "Det är säkrast, om jag sitter här", sa han. Men han pillade ur selepinnarna, så ryssen blev ståendes efter och de andra blev uppätna av vargarna. Men om juldagen, när folket for till kyrkan, såg de spillrorna av åkdonet och blod på isen.