KORPSKRIFTEN
...
Marknad
Logga in
Meny
Folktro & Sägner Lerdals, Dalsland

Skogsrå

Transkriberad uppteckning

I skogarna bodde det också löviskor. De bodde i träd och när man högg i skogen, hörde man, hur de grät och skrek. Men de brukade aldrig göra något ont.

Socken Lerdals
Landskap Dalsland
Härad Valbo hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (DAG)
Licens Creative Commons (CC-BY)
Originalpost Visa på Isof Folke

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Skogsrå

Fler sägner från Dalsland

Se alla i Dalsland »
Lerdals, Dalsland

Folklig läkekonst.

Blodflen botades på följande sätt: Man tog hål på den med en nål när varet hade runnit lade man på en deg gjord av talg och beck, som skulle draga ut det onda. Om sommaren lade man på "läkeblacker." När en person fick blåsor på tungan, så var detta straff för att han förtala folk. Det botades med att man gned in "blemma" med salt smör. Brock fick man genom att förkyla sig eller genom att äta för stark mat, det botades genom att man använde hemmagjorda bråkband. Ringar i öronen troddes bota för gikt och ont i huvudet. Håll botades med att man lade en varm tegelsten "på hållet" eller genom att man värmde salt och lade i en påse över det sjuka stället. Fick någon hicka skulle man skrämma honom, så slutade det, eller lade man en klut indränkt i terpentin i halsgropen eller tog man in ättika eller krita. Mot hosta användes honung, varmvatten och terpentin. / Om "hjässen var nerfallen" så fick man gå till någon klock gumma, som lyfte upp den, hon tog en hårlock och lyfte upp den. Halshuggna tår botades med fett eller rullade man om en ulltråd tills det var läkt (Vårtor botades även med en ulltråd som rullades om vårtan, men sedan så skulle tråden nedgrävas. I och med den ruttnade försvann vårtorna.) Kosma botades med varma dukar. Kramp botades genom att man lade svavel över "krampedraget" Åt man för ofta av samma mat fick man "matlea" Mot munsår smörjde man på smör. Med slag avsåg man fallandesjuka och tandslag. Första gången en person fick fallandesjukan skulle han eller hon taga av sig skjortan eller "särken" och bränna upp denna, så skulle anfallen icke mer återkomma. Stenbölder drevs tillbaka medels såpa. Mot snuva bakade man fötterna mot öppen eld och gned in dem med talg. Tungspemen är nedfallen samma bot som mot nedfallen hjässa. Mot äktakulor eller oxel i huvudet användes följande botemedel: Man tog en nål och satte i handen på en död, och förde den dödes hand så att den stack hål i oxel, sedan skulle nålen sättes i svepan på den döde och följa med i graven, och sedan skulle oxel försvinna. / Liktornar brändes bort medels saltsyra. Man brukade bränna upp ett barns första linda och därigenom trodde man att det skyddades för smittosamma sjukdomar. Medel mot gikt var tallfurubad. Man plockade unga skott av fura och kokade dessa och gjorde sedan en blandning i ett kar att detta av- kok samt kamfer och vatten samt gned in detta.

1937 Läs sägen →
Lerdals, Dalsland

Dödsbud

En kväll kom far in allvarsam och sa: "Nu gick dö'n till Stava i Lommelanda. Jag hörde hur det stegade och gick i luften och det gick åt det hållet". Strax efter dog hon också.

1927 Läs sägen →
Lerdals, Dalsland

Skördefest (löktebete)

En del hade löktebete vid alla andtider, en del hade bara en när allt var inbärgat. Trakteringen var bara risgrynsgröt och brännvin, ingenting mer. Därför kallade de det ibland löktegröt, hela tillställningen.

1927 Läs sägen →
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR
MIMER //