Transkriberad uppteckning

Om digerdön minns jag far tala om, att det skulle finnas en person kvar här på Dal och en i Västergötland. Det skulle vara en tös, som blev kvar på Dal. Pojken från Västergötland gick och tuta i sitt horn. Till slut kom han så långt att tösen fick höra tutinga. Då tog hon sitt horn och tuta, och så leta han sig rätt till henne. De stannade hos varandra. Men över allt där han hade gått var det öde och tomt.