Transkriberad uppteckning

När jag hade fått vår pojke (således för 12 år sen), kommo ju såsom seden kräver en del kvinnliga vänner och bekanta på besök. Bland dessa var också en bondhustru, som var en av våra närmaste grannar. Hennes besök har särskilt stannat i minnet därför, att hon allvarligt förmanade mig att inte gå utom hemmets dörr, förr än jag blivit kyrktagen. Och om detta ej kunde undvikas, sedan jag blivit frisk och stark igen, så finge jag åtminstone inte glömma att först lägga en kniv (eller annat eggverktyg), på tröskeln så, att jag komme att kliva över den då jag trädde ut ur hemmet. Dock gjorde det samma nytta, om jag kunde förmå min man att hugga in en kniv över dörren, hugga in den med spetsen, så att den fastnade i träet. Försummades båda dessa skyddsmedel, så finge trollen makt över mig. Det var tydligt, att dessa råd gåvos på fullt allvar och i verklig välmening, och att framställarinnan själv var fullt övertygad om såväl farans befintlighet som skyddsmedlens verkande kraft.