Transkriberad uppteckning

Vallby, en av Veddiges största byar, hade en vallgosse. Han begav sig om sommarmorgnarna ut med matpåse, hund och näverlur, samlade byns får och förde dem upp på de kringliggande bergen. En dag när han gick där med sin hjord, kommo tolv rövare framrusande ur skogen. De ville taga hans får. Han försökte försvara sig, men då hotade de att hänga honom. Han bad dem då, att han skulle få blåsa en bit i sin näverlur innan. Det lovade de. Han var mycket skicklig att blåsa, och det gjorde han nu, så att det hördes ner till byn, och de förstod då, att det var fara å färde. Så här blåste han: I Björkebergs håla i svarta skåra, där ligger tolv rövare. Mig vilja de hänga, min hund vilja de bränna, mina får slakta de. I hast samlades bönderna och de begav sig upp till bergen, där de funno rövarna. De slogo ihjäl dem och begravde dem på skilda platser. Än i dag kan man se, var de ligga begravda, ty ett stenrös ligger över var och en av dem. I ruskiga nätter hörs det jämmer och vilda tjut därifrån. Ortsbefolkningen kallar detta för gastarna i Hemringsdal.