Transkriberad uppteckning

Men skogsråt kunde också vara snäll. Det var en fattig gumma, som bodde ensam i skogen med sina två små flickor inte långt hemifrån. Hon måste ofta lämna de små ensamma i stugan, för hon måste ut och sälja garn, som hon spunnit. En gång, när hon varit borta, berättade småflickorna, att det kommit in en fin fru och givit dem så fint och gott bröd. Hon hade varit fint klädd och haft svart sidenduk på huvudet. Men hon hade aldrig vänt ryggen åt dem, och hon hade gått ut baklänges genom dörren. Modern blev rädd, för hon förstod nog, vem som varit på besök. Detta hände flera gånger, när hon var borta, men skogsråt gjorde aldrig barnen något ont.