Transkriberad uppteckning

Tivelbast, det var komedicin då dom var magsjuk. Både bast och bär användes. Dom klippte tivelbastbarken och la i salt, och det skulle vara bra åt korna om dom hade hosta, likaså åt fåra. Det är vådligt starkt det där. Far tala om en gång han tjänte yst i byn, och då var det sed den tiden att dom hade peppar(korn) och nällik [nejlika] i västfickan, så dom skulle ha att tugga på då dom var ute. Men ungarna stal av honom, han fick inte ha det kvar. Han ville inte sladdra på dom heller, men han tänkte han skulle bota dom, och så la han tivelbastbär i västlomman. Men då blev det annat! Dom häste [pustade] och dom drack, och mora blev rädd och trodde dom hade fått nån sjukdom, och ungarna tordes inte tala om vad dom hade gjort. Då mådde han!