Transkriberad uppteckning

Svagårstiden var farlig. Det var sju oår förut, och så vart det hungersnöden 1866 och 67. Det frös också 66, och på våren (1867) var det så att inte sjön gick opp. En del fick äta barkbröd. Det var beskt, barkbrödet, men hade man filmjölk så gick det bra att äta det. Och så kunde man ta islandslav, och han skulle skreas (rensas), lutas, vattnas, torkas, och så kunde man gnugga den bara mellan händerna eller mala den. Den kokades i mjölk till en välling. Han var god. Det var som en grynvälling. Han skulle jag kunna äta än. Det behövdes inget mjöl i den. Han stängna (svällde ut och tjocknade). Det var full mat i den. Dom som hade mer kunde göra palt utav'en. Då det var mjöllöst (då man var utan mjöl) koka man också gröt utav råskalad potatis som man koka, och så kunde man ha i den fryset mjöl och vad man annars hade. Det var så mycke folk som fick gå och tigga. Händiga och kloka karlar fick gå efter vägen tills dom fick nånting, smeder och sådant kunde det vara. Det hände rakt att dom svalt ihjäl. Det var en här på skogen som rakt svalt ihjäl. Och det var en bonde här som var så utsvulten, och så hade han varit till svärföräldrarna, det var väl 3/4 mil, och så till en syster som bodde inom Nysätra, och på båda ställen fick han mat. Han blev så sjuk så han dog. Och nu är det ingen ordning på folket, dom är så slösande och så klädförstörande!