Transkriberad uppteckning

Det var en prost i Ragunda som hette Wargentin, och det var en Wittenbergspräst, och han kunde lite av varje. Han stilla vädret på Gesundsjön också. Han och länsman skulle fara till Stugun, men det blåste så ohyggligt, dä sjön gick alldeles vit. Det var ingen möjlighet att komma över. Då fråga han roddam, om han kunde komma över på två timmar annars, och det sa han att han kunde. Och sjön vart alldeles spegelblank, och dom kom över. Men då dom hade kommit över och gått oppför stranden, så vände dom sej om och vänta. Och på en stund då vart det sjufalt värre. Dom hade två mil hiti fäboen, prostens, och så var det en gång dom skulle flytta hem på hösten, och prosten och prostinnan hade farit opp dit. Och så hade dom farit hem då med kräken, men prosten och prostinnan var kvar, bara dom två. Då hade det kommit en liten gubbe och bedd prostinnan följa sej och hjälpa hustrun hans. Prostinnan hade inte velat precis, men prosten sa att hon skulle gå. Och han torde väl ha läst nån bön över henne också, så det skulle gå bra för henne. Så hon följde. Och det bar av som genom luften. Och så kom hon då till en som låg i barnsnöd, och hon förlöste henne. Och fint var det där. Då hon hade gjort ifrån sej då, skulle vettergubben följa henne tillbaka. Då hade hon förkläde på sej, och då hade han tagi opp nå kårer (hyvelspån) och lagt i det. Och så bar det iväg like ens. Då hon kom tebakar då, så släppt 'a ner kåren i spisen. Men då singla 'ne (klingade det) i dom. Då var det sex stora fina silverskedar. Dom där blev det sedan smidd en vinkalk till Ragunda kyrka utav. Jag har själv sett den där gamla vinkalken