Transkriberad uppteckning

Av ordstäv och ordspråk har förf. samlat en del under samspråk med gamla människor i socknens olika delar. Av dessa återgivas här ett antal, som jag tror äro mindre allmänt kända. "Akta glaset" — sa' gumman, slog ändan i isen. "Alla barn i början" — sa' käringen när hon satte sig i vä- ven och var hundra år. "Bekänn !" sa' käringen, piskade hönan. "Berga ä allri högre, än att trolla råkas". "Biar det här länge, så blir la' jag all" — sa' knallen fick prygel. "Blyga hundar bli aldrig feta". "Bättre en gammal spis, än ingen eldstad alls" — sa' han som gifte sig med en gammal gumma. "De' ä bra som de' ä" — sa' Goaloven. "Den dottern vill äga bör först skåda modern". "Den dummaste bonden får de största potätera". "Den geta, som bräker mäst, mjölkar minst". "Den rike kokar i va' han vill, den fattige i bara mjölken". "Den som ska' jaga andra, får springa själv". "Det gick la' an att prata om en bara kunde hyfsa sitt tal" — sa' käringen. "De' kvettar va' koa mjölkar, när hon själv släpper till 'et", (eller "sparkar ut'et"). "Detta ante mej" — sa' han som blev utsparkad". "Detta ta'r väl slut", — sa Skam om böneda'n. "Det var roligt det" — sa' bo'n, när han fick veta att stugan brann. "De va' sjutton" — sa' suggan, fick femton grisar. "De' ä inget lyte å ha stort snyte; de' ä större skam å komma näselös fram". "De ä inte borta de' som rinner ur näsa i mun". "De ä' inte gott att lära en gammal hunn' å huka". "De' ä inte gott å mala de' en inte har i säcken". "De' ä la' ingen konst, de' kan en hisingsbonde". "Då fingern är ringad, är flickan borttingad". "Då mjölnarn är brödlös är dansken i landet". "Då skam sjuknar vill han bli munk". "Där kan man se vad det kan bli av fattigmans barn" — sa' käringen när son hennes blev knekt. "En svart ko' mjölkar också vit mjölk". "Han är kry som en skäppa loppor", säger man ex. om en duktig åldring. "Han är som soa till äpplesäcken", säger man om någon som gärna vill komma åt något. "Herre är jag", — sa' bo'n när han stod på lo'n, och stampa i golvet. "I nödfall får en nöcka träben". "Jag har varit under lo'n, jag vet hur svina har 'et" — sa' Knipa Matts när pigan hans ville gifta sig med 'an. "Jag kan väl aldrig tro att jag skall bli liggande här" — sa' käringen, trilla omkull på körgårn. "Jag känner nog till kryddan" — sa' fan, luktade på nässlan. "Knyter du handen så intet går ut, kommer heller intet därin". "Kyrkans granne är sist framme". "Lika barn leka bäst" — sa' fan, dansade med prästen. "Lånad häst och egna sporrar gör vägen kort". "Nog förstod jag piken, fast han var fin" — sa' stadssoldaten, blev kallad korv. "Nu blir jag både full och mätt" — sa' käringen, doppa gröten i brännvin. "Nu går de' sista — sa' tjuven, tog dörra. ''Nu känner jag var skon klämmer" — sa' bo'n, satt fast i ettersaxen. "Nu är det jag, som är korpral" — sa' pigan gifte sig med stadssoldaten. "Nu är det undangjort", -- sa' gumman gick halvvägs till kyrkan på lördagen. "Om en har kätte får en alltid kalv". "Prästen å hunn' fö' sej med mun". "Självklok är stor tok". "Skräpp ingenting välgjort, förr'n de' ä fullgjort". "Smörj kärran så går hon lätt, muta domarn så får du rätt". "Snål spar,. men skam tar"."Stor i munna, men liten i tunna". "Så länge min tunna rann, kände mig både kvinna och man, men när min tunna slutade rinna, kände mig varken man eller kvinna". "Tom i magen, men stor i kragen". "Två stora gå inte i en påse". "Ulv går gärna i gammal glugg". "Ungdom rasar, men ålderdom basar". "Väl stämt är hälvten spelat". "Världen är vid" — sa' käringen, kom in i Angere' socken. "Är det någon innebränd, så kom fram bara" — sa' bo'n när lagårn brunnit ner. En av de gamla allmogemän som berättat efterföljande folksägner plägade sluta sina berättelser med detta ordstäv : "ja, jag pratar som de pratar, å ljuger dom så ljuger jag".