Transkriberad uppteckning

När körkarlarna förr i tiden var ute i skogen för att hämta kol vid milorna, kunde det hända att en häst vart alldeles slut. Då trodde alla, att det var någon som hade skämt hästen. Det behövde precis inte vara någon människa, utan det kunde mycket väl vara någon annan. Det påstods att en skulle kunna se, vem som tyngde lasset, om en ställde sig framför hästen och tittade honom mellan öronen. Så snart en hade sett upphovsmannen, så lättnade lasset. Men det gällde att vara kvick att vända sig från hästen, för när han var upptäckt, den fule, då brukade han dela ut en minnesbeta, och det kunde bli ett redit slag.