Transkriberad uppteckning

Det fanns förr en upprinna vid Älggapet i gränstrakterna mellan Motala och Västra Ny. Den var en riktig hälsokälla med vatten som var fullt ut lika bra som Medevivattnet. Vid Älggapet bodde knekten Eld och hans hustru Lovisa. Till källan kom en mängd krymplingar för att få bot. De som var särskilt ledbrutna brukade bo hos Lovisa, tills de hade druckit så mycket, att de kunde lämna kryckorna utan saknad. Kring källan var fyra stolpar nerslagna, och på dem låg ett snedtak. Där hängde de botade sina kryckor, och det var ingen liten samling, för nog försvann värken, vad det kunde bero på. Lovisa öste källan varje dag för att hålla vattnet riktigt rent. För sitt besvär tog hon två öre för varje kanna som dracks. Men det var också en annan avgift att betala, fast den var frivillig. Alla som hade någon krämpa att bota kastade en slant i källan. Varför visste de inte, men de gjorde så i alla fall. Det påstods att vem som helst kunde få vattnet att försvinna ur källan. Det behövdes bara att kasta lite kvicksilver i den, men det måtte väl ingen ha gjort. Inte är det väl någon som vill förstöra en hälsokälla!