Transkriberad uppteckning

Mataledsna - då ville barnen inte äta. Det sa den mora, som hade Bertil åt mej, vad hon gjorde för det. Hon skulle ta en sockerbit avigt genom ett dasshål och ge honom. Men det minns jag inte, antingen det gjorde nån nytta eller ej. Engelska sjukan - skulle barnen få av dåligt folk. Då fila de handtagen på dörrar och skrapa av trösklarna efter dem och gav barnen in det. Bertil var så väldigt bra när han var riktigt liten, tills han var ett par år. Jag arbeta ju på fabriken så jag hade honom hos en gammal gumma. En gång jag kom dit, sa hon till mej, - jag tyckte också pojken såg inte så bra ut som han hade gjort förut. " Tycker inte I att pojken är annervisare nu än förr?" sa hon. "Jo det tycker jag väl," sa jag, men jag har inte velagt sagt nånting till er. "Jag skulle inte vilja säja nånting, för att hon inte skulle tro, att jag mena hon inte skötte´n riktigt." "Pojken har skivera, det är säkert". sa gumman. Han blev bara sämre. Då skicka jag bud till Pärlebo uppe i Kinnarumma, där var en gammal gubbe som gav barn för skivert. Han fick ett pulver som han skulle ta in, men han skulle ha vart enda gryn av det inget fick spillas bort. Jag tog det i mjölk och gav honom. Sen blev han bättre och börja gå igen. Det var då av en människa han fick det, jag vet tydligt vem det var, det var då ett troll. Det var när Dr Andén hade gjort sej med Wingqvistens tös, då skulle alla arbetarna dit fram på kalas. Då kom en människa in till mej, som skulle ha följe med mej, när vi skulle gå dit. När pojken fick se henne tog han till att skrika så, och sen var han aldrig riktig innan han fick det där pulvret. En del tog väl traser av den barnet hade fått skriket av med och gav dem. Det var en här uppe som tog av en rockärm efter en karl. Där var några karlar hemma hos dem en kväll och supit. Hennes pojk tog till att skrika så alldeles och fick så ont i magen. Då laga hon, att hon fick en till att klippa lite av ärmen på den karlen hon misstänkte. Hon gav pojken in det där, hon klippte det riktigt fint och gav honom det. Se, visste man bara när det hade hänt riktigt och så fick tag i av den personen, så var det inte farligt att få bort det. Här är 9 sorters skiver säjer de. Men det var väl bara sådana som bota det, som hade reda på namnen på dem. Om man bara blir rädd för nånting, får barnen epileptiska anfall. Det har jag haft två pojkar som har haft. Den fjärde pojken i ordningen hade det två gånger. Andra gången förstod jag riktigt vad det var. Jag visste visst väl vad jag skulle göra för det, men jag gick och sytte och sytte för det, Jag skulle ha blod av mej själv och ge honom så att han inte viste om det. Men så en gång var jag ute och hade den minste i fånget och han hade en liten kniv i handen. Så högg han till mig här i fingret. Jag slängde ner pojken och krama och krama, så jag fick ut en droppe blod. Det blanda jag i kaffe och gav honom. Han var 17 år då, och han levde tills han var 39 och han hade aldrig ont av det mer. - Jag visste gott vad han hade fått det av med, jag blev rädd en gång, när jag var med honom. Det var en natt, far var inte hemma utan jag var ensam. Det var när vi bodde nere vid fabriken. Där gick en fyllehund utanför och gapa och han slog in fönstret hos oss. Jag blev så rädd och sprang och kallte på dem som bodde intill, vägg om vägg med oss. Det tänkte jag innan den pojken föddes, att får inte han nånting så får då ingen nånting. Och han fick ju fallandesjukan. Jag satt hos homeopaten i Borås och såg på en som fick ett epileptiskt anfall. Där kom två karlar in, en stor och lång, som såg så redig ut. Så fråga den andre, som var med honom, om han inte kunde få gå in först, "för den här har fallandesjuka", sa han. Nej, det skulle han inte kunna få. Och rätt som det var fick han ett anfall. Han sträckte ut och sprattla med både armar och ben - riktigt som när man slaktar en gris. Så sa jag till den mora som satt bredvid mej i väntrummet, " Den mora har sett en gris slaktas". Han drunkna sen, den karlen, ute i Öresjön. De fick aldrig komma i vatten och aldrig röra eld, de som hade fallandesjuka, för då kom det på dem igen. Då mara satt på nån grav, kunde barnen få blåser i ändan. Då skulle de ta gräs på graven och koka och tvätta dem med, och det var då riktigt. Om de hade suttit på en stubbåker blev det likadant. Då skulle de ta av stubben och koka och tvätta på. - Min första tös fick också sådana där blåsor i ändan. Det kom då att jag hade suttit där en varm kaka hade stått. Min gamla mor levde då, hon tog tag och gjorde ihop en deg och baka en kaka på glöa i spisen. Sen satte hon den och lät den stå, så där blev immigt under den. Så tog hon av den imman och strök i ändan på tösen, och så satte hon tösen där kakan hade stått, så att hon fick allt det fuktiga på sej. Och det hjälpte då. Trollakramata hade de för sej de blev ibland. Det hade vi en gammal barnpiga, när hon kom i om kvällarna tog hon alltid en tändsticksask och tände tre stickor och vira dem tre gånger kring huvet och spotta. Hon kallte alltid det för något mot. En del hade för sej de skulle sätta bort piggar bort i träd. Min bror högg sönder en björk en gång som var insatt en massa skräp i, varpåser och sånt. Och han fick värk så han fick gå med kryckor en hel sommar. Då var det en gammal - det var visst en finska - som sa, att han skulle ta av det varet på en brödbit och ge en hund det. "Då får la hunden värkar" sa vi. "Nej, då, han får inte ont av det" sa den finske. Men min bror blev då av med värken. För hundbett tog de ull av hunden och röka med. Min syster blev hundbiten en gång, och det var en gammal fru som tog ull av hunden och röka hennes knä med, det var i knäet hon hade blivit biten. Det blev då bra. Onda bett kan man få i vatten, det kan bli i brunnar. Det är som en liten vit tråd, som är i vattnet. Kommer den i närheten av en finger, så får man värk i fingern. Då skall de ta hål på ett ägg och köra fingern igenom det och ha det i 3 dar. Josefa-mora borta ifrån Öxabäck kan bota det så. Men det ska värka nåt så oanskrämligt. Stolsteg i ögonen kunde man få ibland. Då skulle man sätta stolsteget framför ögat och vrida stolen runt avigt 3 gånger, så skulle det gå bort. Älmbläster - det vet jag inte vad det var - men de skulle ta älvanärv utav almar och röka det med det. Det blir stora vita blåsor, men vad det kom av vet jag inte alls. Nio slags skiver skall det finnas. En sort var stjärnskiver -om mora som var med barn gick ut, och där var en stjärna som trilla ner, föll den över henne, så blev det stjärnskivert. Det skulle vara det värsta slaget. - Om ett barn låg i vaggan och där kom en främmater in, och barnet tog till att skrika, trodde de, det kunde få skiver också. Trôt - då skulle man gå och lyfta i ett hus som är flyttat, och så skall man säja. "Du som är flött, hjälp mej som är trött". Far här hade fått trôtet en gång - de fick det om de förflyfte sej. Han gick och lyfte i den gamla mjölarbyggningen. Det skall de lyfta 3 gånger så hårt de orka. Vätta - det var en gammal käring borta i Bläshult som bota för det. De sa hon tog jord och höll över huvet på dem, och så rabbla hon upp nånting. Men det var då ingen som visste vad det var för nånting. - De skulle värka så hemskt i sömnen, då förstod de att det var vätta de hade fått. De blev riktigt krassliga till sätt och sinne. De kunde få det i vatten. Det finns nån slags fyrfotadjur i vatten , de kall vätta. Det påstår de, att om de blir skrämda skall man få den där sjukdomen.