Transkriberad uppteckning

De hade julahalm förr. Julafton, när vi hade gjort å vårt arbete ute, skulle vi ta in stora kärvar och sen skulle de bres ut på golvet. 0, vad det var vackert och roligt när halmen var bredd, för då visste vi att julen var kommen. Det skulle vi bre den ända i mörkningen innan vi drack kaffe. De hade halmen till att strö i lagårn men när de tog ut den. Den var så sönder då så den dugde inte till något annat. De som hade halmen inne länge, bredde på till högtidsaftnarna, till nyår och trettonde, för han blev så söndertrampad. Men somliga tog ut den snart, för de tyckte det var otrevligt att ha och gå och trampa i. De första darna låg de alltid i julahalmen. Det var väl gott och varmt, för de skulle bres på tjockt. Julabock gjorde de av halm och det har de ju än. När de då var ihop på julakalas skulle de "ta julabocken". Julagran hade de inte på den gamla tiden. Vi hade inte julagran till en början. Det blev mer på senare tid. Jag vet inte om de rika hade nån julagran, men det var då inte allmänt. Men när jag blev såpass stor så vi gladde oss åt det, så tog vi in julagran. Men vi hade inte annat än papper vi klippte och klädde den med. Den grannaste och finaste granen i skogen tog de. Den skulle räcka nästan till taket. Både tjänare och barn skulle ha julaklappar och julakaka, annars var det inte julafton. Barnen skulle ha riktiga julahögar. Först skulle det vara en stor grann kaka och så skulle det vara en limpa och så därpå en julavagn och så gäss och grisar. Julavagnar gjordes av ringadegen, det var med fyra hjul. Gäss och grisar gjordes också av ringadegen, men det fick ältas i så mycket mjöl i det så de blev så hårda. Det skulle göras bon, så de skulle kunna stå, och då måste degen vara hård. Det var mera som de skulle ha och roa sig med. De skulle laga till ett riktigt julbord. Det skulle dukas ett vackert bord och lägga julahöga på. Och så skulle våra julaklappar ligga på julbordet med. Det skulle inte röras på hela julen. Det breddes en duk på ett bord och kläddes med ris och "futt" vi kallte't, det var en sorts rever (lummer), det skulle vi hänga på. Det skulle stå vid en vägg så ingen skulle röra det. Där la de julahöga och julaklappa. Men tjänarna gömde väl sina julakaker och var det tjänare som hade föräldrar, så tog de hem dom till dem. De baka många slags bröd till jul. De baka som de kallte målbröd eller vardagsbröd. Det var av grovt sammalet rågmjöl. Och så baka de finare bröd som de skulle ha över juldagarna. Och så baka de levar med sirap i och vört. De knådde med vört och sirap. Det var vörtakaker eller vörtalevar. Det hade de aldrig mer än om jul. Då hade de bryggat så de hade vört. Och så baka de ju mycket fint småbröd som ringar och bakelser (småkaker) och skorpor. Smörbakelser och bruna pepparkakor och klenäter hade de till jul och andra sorter med. När de doppa i grytan julafton och nyårsafton skulle de ha av det fina brödet och så ost och smör till det och kött och fläsk. De doppa alltid i grytan mitt på dagen, både på bättre och sämre ställen. Då skulle tjänarna in, och de själva skulle också vara med. Doppa i grytan var väl det raraste de visste. De skulle gå ut omkring fönstren och titta in julafton om kvällen. Om det då var någon som satt huvudlös vid kvällsmatsbordet, så dog den på året. Men det var väl bara sånt där "apisteri" de hade för sig. De flesta hade öppna spisar och där skulle läggas in fin björke-ved julafton. Elden skulle brinna i den öppna spisen medan de satt och åt kvällsmat. De hade förfärligt stora murar på spisarna och där var ett stort hål, gruva kallt'e de det. Där skulle läggas in björkeved så väl i den så det skulle vara som ett träd allihopa. Den skulle ligga där över jul, juleld eller julbrasa, sa de. Kreaturen skulle väl alltid fodras lite bättre julafton. De fick väl alltid lite hö, om de inte fick något annars. Det var när de gick och syssla siste gången på kvällen. Sen skulle de stänga dörrarna väl i lagården och låsa, för de var väl rädda någon skulle komma dit. Det var på många ställen de hade ett ljus brinnande hela jula-natt, men vi hade inte det hemma. Om det ljuset slockna skulle någon dö i huset innan året var slut, om det dog av sig själv.