Transkriberad uppteckning

Seden att gå med stjärna var för en 50 år sedan ganska allmän här på orten. Ja, denna sed är ännu knappast helt utdöd, ty för ett tiotal år sedan förekom stjärngång i Rommeleds socken. Stjärngossarna voro till antalet tio, nämligen tre vise män, två konungar, Herodes och Morialands konung, samt två dessas knektar eller betjänter, en stjärnbärare och en sjung-ängel samt Judas. Det lär även långt tillbaka i tiden ha förekommit att en stjärngosse varit utklädd till Judas hustru. Stjärngossarna hade mycket utstyrda dräkter. Så voro de tre vise männen klädda i vita blusar eller skjortor samt mörka byxor med ljusa ränder på dessa. På huvudet hade de en trekantig hatt och om livet och över axeln något slags bälte. På bröstet och på huvudbonaden voro fästade små stjärnor. De båda konungarna voro klädda i konungsliga uniformer, vilka voro rikt utsirade med axelepåletter, ordnar och stjärnor. Betjänterna eller knektarna hade soldatdräkter, även dessa rikt utsirade. Stjärnbärarens uniform skilde sig något från de övrigas, särskilt vad huvudbonaden beträffade, enär denna liknade en hög rund mössa. Sjungängeins dräkt var nästan helt vit, och han bar i stället för sabel, som de övriga buro utom stjärnbäraren och Judas — en stav. Judas dräkt var mindre prålsam och liknade ett slags pajaskostym. Judas hade även en väska eller pung och han bar i stället för sabel en yxa. Stjärnan, som var åttakantig, var överklädd med kulört oljat papper samt vackert utsirad med en mängd småstjärnor. Den upplystes med sex eller åtta ljus och bars på en vid stjärnan fästad stång. Den var så inrättad, att den kunde snurra runt. Stjärngossarna kunde ibland under sin vandring mellan gårdarna bli störda av staffansridare, vilka ville rida på dem och bemäktiga sig stjärnan. För att skydda sig mot dylikt voro stjärngossarna försedda med en skärra eller en pistol med lösa skott i att skrämma hästarna med. Framkomna till det ställe stjärngossarna skulle besöka, stannade de först utanför och sjöngo stjärnvisan, vilken hade följande lydelse: DET ÄR VÄL ANDAG JUL Vers 1. Det är väl andag jul i år, sjunger vi så gärna, För vi ha gett oss ut att gå, allt för vår ljusa stjärna Frisker upp, dager an, dagas ingen dager än, för stjärnorna på himmelen de blänka. Vers 2. Staffan var en stalledräng, sjunger vi så gärna. Han vattnar sina fålar fem, allt för vår ljusa stjärna. Frisker upp, dager an ... Vers 3. De två de voro röda, sjunger vi så gärna De tjänar väl sin föda, allt för vår ljusa stjärna. Frisker upp, dager an ... Vers 4. De två de voro vita, sjunger vi så gärna. De är varandra lika, allt för vår ljusa stjärna. Frisker upp, dager an ... Vers 5. Den femte den var apelgrå, sjunger vi så gärna. Den Staffan själv han rider på, allt för vår ljusa stjärna. Frisker upp, dager an ... Vers 6. Förrän sol och mån uppgår, sjunger vi så gärna betsel och guldsadel på, allt för vår ljusa stjärna. Frisker upp, dager an ... Vers 7. Förrän hanen galit har, sjunger vi så gärna Staffan uti stallet var, sjunger vi så gärna. Frisker upp, dager an … Vers 8. Skall vi stå länge utom vägg, sjunger vi så gärna. Så fryser isar i vårt skägg, sjunger vi så gärna. Frisker upp, dager an ... Det var icke alltid vanligt, att de tre sista verserna av denna stjärnvisa sjöngs. När stjärngossarna kommit in i huset, sjöng de följande: GODER AFTON HÄRINNE Vers 1. God morgon här inne både herre och fru. Husbönder, matmödrar vare lustiga nu. Husbönder, matmödrar vare lustiga nu. Vers 2. Vi önska eder alla en fröjdefull jul Från alla olyckor bevare Er Gud. Vers 3. Denna stjärna har lyst oss vida omkring. Hon lyser Maria till Betlehem. Vers 4. Vi fira vår högtid med sång och musik Ett minne av Frälsarens födelsetid. Härefter går konung Herodes fram till bordet och slår värjan i detta samt yttrar: Förlåt jag stiger så dristigt härin, ty Morialands konung är svart som en hin, men om alla vore glada och muntra som jag, skulle vi träffa gott nöje i dag. Min tjänare stig fram! Tjänaren framträder och säger: Vad befaller Hans Majestät? Konungen svarar: Du skall taga fram en stol, jag får sätta mig på, jag är så förbittrad i mitt sinn, att jag icke vet vilken fot eller tå jag skall stå eller träda på. Tjänaren svarar: Det skall ske, Hans Majestät. Herodes talar därefter till Morialands konung och säger: Vad är du för en man, som är kommen i mitt land? Du liknar mer en hedning än en kristen man. Morialands konung svarar då: Konung Herodes skall icke kasta skugga på min höga person. Fast jag är svart, det haver solen mig bränt, är jag en herre och konung från Morialand sänd. Herodes befaller: Är Du en herre och konung av Morialand sänd skall Du genast falla ned och tillbedja mig. Morialands konung svarar: Nej, jag faller icke ned och tillbeder konung Herodes, ty jag är själv en konung. Herodes svarar: Du skall göra det. Morialands konung frågar: Får icke min tjänare lov att arangera min höga person. Herodes befaller: Nej, själv skall du göra det, annars skall du lida den bittra döden. Morialands konung svarar: Då faller jag ned och tillbeder konung Herodes på det att jag må följa stjärnan och de tre vise män uti afton. Så lade sig Morialands konung på knä och somliga stjärngossar lade spetsen av sina värjor i kronan på konungens huvud. Härefter sjunga de tre vise män eller ock samtliga stjärngossar följande: VI SE NU HAR UPPA DENNE MORIELANDS KUNG Vi se nu här på denne Morialands konung, hur han vår Herodes tillbedja må. Morialands konung sjunger: Är jag nu så svart det haver solen mig bränt. En herre och konung av Morialand sänd. Denna Morialands konungs sång har icke alltid sjungits av stjärngossarna. Herodes säger till Morialands konung: Du har min nåd. Stjärngossarna säger: Statt upp, var glad, varvid de sam¬tidigt lyfta sina värjor upp mot taket. Herodes säger: Jag ser att du är en herre och konung av Morialand sänd. Herodes säger: Min tjänare stig fram! Du skall gå uti Betlehem i Judiska landet och döda alla svenbarn små och krossa deras armar och ben. Betjänten svarar: Det skall ske, Hans Majestät. Alla sjunga: TOLV VORO HELIGA APOSTLAR Tolv voro heliga apostlar Elva voro heliga desedlarl) Tio voro tio budorden Nio voro salige vordne Åtta voro själar i Noaks ark Sju voro andens gåvor Sex voro krukor i Kanaans land Fem voro Mose Böcker Fyra voro evangelisterna Tre voro patriarkerna Abraham, Isak och Jakob. Två voro tavlor i Mose lag En var Jesus allena han, himmel och jord förena kan. Om stjärngossarna gingo med stjärnan om nyår, användes följande: Herodes tjänare: Jag har varit i Betlehem i Judalandet och dödat alla spen¬barn små och krossat deras armar och ben, förutom en kvinna som i huset var, när hon såg min vrede grymma måste hon ur landet rymma. Det vittnar mitt blodiga svärd med klingan i min hand och baljan vid min sida. Dräpa vill jag alla spen¬barn små som mot dig vilja strida. I går stridde jag mot turkar och troll, i dag vill jag strida med dig och din betjänt samt de tre vise män uti afton. Herodes säger: Du är en redelig och trogen tjänare, du skall få en hederlig belöning. Judas passar då på och går fram till konung Herodes och viftar med yxan framför denne och säger: Vad har du att betala med, det är väl jag som har pungen? VARFÖR HAR DU BARNEN MÖRDAT Sjungängeln sjunger: Varför har du barnen mördat, en så, täck och änglabild. Herodes betjänt sjunger: Därför att jag var befallen, att jag måste lyda kallen, därför att jag var betvungen, att jag måste lyda kungen. Han får själv svara för vad han gjort. Härefter sjöngo stjärngossarna den gamla julsången: GUDS SON ÄR FÖDD Guds son är född i Betlehem på denna dag, etc. Efter det denna sång, inalles tretton versar, sjungits, sjöngo stjärngossarna ibland följande: FINNS HAR NÅGON FLICKA Finns här någon flicka fin, flicka fin. Hurra, hurra, hurra. Hon öppnar på sitt äppleskrin. Hurra, hurra, hurra. Finns här någon gosse snäll, gosse snäll. Hurra, hurra, hurra. Så öppnar han sin punschputelj. Hurra, hurra, hurra. Judas passar så på att få ljus till stjärnan samt även skoja litet smått med flickorna, vilka i allmänhet voro rädda för honom, varvid följande strof sjöngs: Judas med pungen stiger hastigt här fram. Han släcker ut ljusen, det är ingen skam. Judas med pungen stiger hastigt här fram, Vill flickorna smickra, så Judas han kan. Då vid vissa tillfällen stjärngossarna togo upp penning¬offer, sjöngs följande: Judas med pungen stiger hastigt här fram. De offra i pungen både kvinna och man. De offra i pungen det rödaste gull, För Judas skall vara oss trogen och hull. Så tacka vi alla för hederlig skänk Denna skänk skall vara oss alla tacknämnd. Till sist sjöngs: Det ljusnar i öster, vi slutar vår sång För denna julstjärnan gör tiden så lång. Nu tackar vi Eder alla för vi varit här Och gjort Eder alla så stora besvär HAVEN TACK, HAVEN TACK Haven tack, haven tack, Haven tack, haven tack. Så säger alla redliga pojkar God natt, god natt.