Transkriberad uppteckning

När de släppte ut kreaturen på våren, skulle de ha ett eggjärn liggande vid tröskeln, som de skulle gå över, en lövkniv eller så. Och så skulle de röka dem med svavel och 'linda' klutar. Det var för de skulle få vara friska. De hade för sej så mycket med trolldom förr. Var de hade en granne som de inte var goda vänner med, trodde de den kunde göra nånting vid kreaturen; och det skulle detta freda. De hade för sej de skulle ta några hår i rumpen och knyta i spjällgrepen - det skulle hjälpa, så att de skulle gå hem om kvällarna. - Så skulle de aldrig släppa hem korna juladan, för då skulle de inte gå hem. Då gick de inte hem ordentligt på hela sommaren. När de hade köpt en ko, skulle de ha en brödbit och hålla i armhålet och ge kon den. De skulle hålla den i armhålet, för att det skulle komma av svetten på den. Så skulle de säja: "En brödbite har jag och den ska du få, här ska du va, och inte ska du längta och inte ska du trå". Det var för att de inte skulle trå och ledas. När man hade lett å en ko till betäckning, skulle man inte ta repet av den, innan kon hade varit hemma över natten. Då skulle den helst bli betäckt riktigt. Råmjölken skulle aldrig bäras bar. Det var inte allenast ett mål, utan så länge mjölken var rå. De skulle ha ett lock över spannen, och annars skulle de slänga förklät över. Det skulle väl vara galet ifall de kunde spillt ut något, så fåglarna hade fått något. När de gav bort mjölk, skulle de ta med en sked några droppar mjölk ur spannen sen de hade hällt i den; och sen gjorde de ett kors med skeden i spannen. Det skulle väl också vara för trolldom. Om det var så att inte hästen kom fram utan där var något spöke i vägen, skulle körekarlen gå och titta emellan kindbenen och huvudlaget på hästen, då fick han se det där. Men då fick han passa sej och komma på fort om han ville åka, för sen bar det riktigt i sken. - Ja, det är ofta hästarna har svårt för att komma fram. Det var nån led vålnad i vägen, som hästen syfte för.