Transkriberad uppteckning

Torndön sa de förr om åskan. Det är väl efter skriften. -I hednatider var det Tor, som var ute och körde i luften med sina bockar. Åskviggar, det är blixten. Förr minns jag de talte om - det gjorde mor nere - vackra stenar, släta och granna som man fick tag i: "Det är åskepilar, som har slagit ner", sa de. Och det trodde vi förståss med. De ser ut som sådana där viggar. Det gömde vi så många sådana förr. Jag har haft en liggande ute, som jag hittade i sommar. "Där är en åskepil", sa jag till pojken. Går åskan bra tidigt - så där i mars - då går åskan bort en del av grödan ovillkorligen. Det var alltid ett gammalt språk. Då skulle det inte bli så bra gröda; det hade våra nere så strängt för sig. Våroxen, det är när solen skiner på den luften som stiger upp ur jorden, så skimrar det så här i luften. Det är sommaren som bryter in och så det kalla som stiger upp. Så strider det så det springer runt så där. Då går det an att börja våra, när våroxen går. Norrskenet - då går sillen till i Norge. Det var det gamla talet alltid, att nu går sillen till i Norge. Det var den som gav sken på himlen. Ja, det hade de reda på i Norge med: se, den var så vit. Det är alltid först på vintern, i december och januari.