Transkriberad uppteckning

De skulle aldrig slå ut barnens tvättvatten utan att släppa lite eld i det, för att det inte skulle komma något ont på barnet. Och så när man kom in där som var ett nyfött barn skulle man röra vid elden i spisen innan man gick fram till barnet, för att man inte skulle ha något ont med sej. Ljuset ville de inte gärna ha släkt innan barnen var döpta. Förr i världen var de så hemskt noga med att ha lanelistorna, inne till mora hade gått i kyrke. Allting sånt skulle vara innan mora hade gått i kyrke. Barndop var alltid i kyrkan förr. Där var fyra faddrar utom gumma och gummefar. En som var med barn skulle väl inte få bära något barn - det skulle inte vara 'gohällit' - men de gjorde det ibland ändå. Gumma skulle ha svart klänning och blårandigt huvudklä. Faddrarna skulle också vara svartklädda. Innan de gick skulle gumma falla ner på knä och läsa några böner. Så skulle hon sätta sej på en sten och äta en ring för att inte barnet skulle få tandvärk. Och hon skulle inte få pinka sen hon hade tagit barnet. Det var för att inte barnet skulle pinka under. Och farn skulle inte få gå ut och pinka medan de var å hos prästen. Det var också för att inte barnet skulle pinka under. När de kom hem skulle gumman sätta sej vid bordet och äta lite innan hon hade lagt ifrån sej barnet. Det var väl för att barnet skulle bli bra. Sen skulle hon lämna det till farn, (för då kasta de alla bekymmer för barnet på honom), och säja: Du gav mej en hedning men du får en kristen. De skulle ha rediga kalas, kaffe och brännvin. Där skulle läggas faddergåva. Då tog de till att leva om vaggesvejen, att de skulle ha fram den. Så betalte de för vaggesvejen istället. Sen fick farn gå efter den själv. Det var en stor stång till att hänga i taket och hänga vaggan i. Mora skulle inte gå nånstans innan hon hade gått i kyrke. Och hon fick inte gå ut utan att hon hade en påse med svavel på bröstet. Det var för att det inte skulle komma nå't troll - nå'n sjukdom på henne. Min farmor talte alltid om sånt. Och hon fick inte ta nå'n i hand innan prästen tagit henne i hand - det var de gamlas sed. Vaggviser sjöng jag väl för dem: Vy, vy barna, katten hänger i grana mor maler gryna, far slaktar svina och lille bror går till Nyebro, köper skor och spänne åt den lilla för hon ska sova länge. Käringa satt på en staver (stake) och ville låna en naver Vad ska hon med naver? Borra ett litet hål göra en liten vagn. Vad ska hon med vagn? Köra lite hö. Vad ska hon med hö? Ge sin lilla ko. Vad ska hon med ko? Mjölka lite mjölk. Vad ska hon med mjölk? Ysta lite ost. Vad ska hon med ost? Ge sin lille prost. Vad ska hon med prost? För han ska lära alla mina barn och låsa.