Transkriberad uppteckning

För piggar skulle sådana där blekta hunnaskita till. Det skulle de ta i en klut och koka i mjölk. Det skulle de dricka. Vårn far hade piggar här på halsen en gång. Då blev jag lärd det, och han drack det. Och det gick då bort, men det var väl tron som gjorde't. Fallandesjuka, det fick de om mora hade blivit skrämd av något. Bara det blev medan mora levde, skulle de få blod av henne, så skulle det hjälpa. Karl Johan på Liatorpet fick fallandesjuka den stackarn. Men då var mora redan död, så det fanns ingen bot för det. Fastandes 40 morgnar i rad skulle de ta spott och stryka på födelsemärken. Och det var inte värt de glömde bort en enda. Födelsemärken kom av om mora såg något och rörde vid sej. Då fick barnet ett märke där. När de hade blivit 'gastakrammata' skulle de röka sej med tre tändstickor när de kom in. De todde väl det var av sånt som sker ute i andevärlden. Men det var säkert hastig förkylning. Gulasjuka - för det skulle de mäta dem med en gul tråd rätt om livet och sen lemmarna. Den skulle ätas upp sen, så skulle det hjälpa. Halshugg - det var när en tå blev halshuggen. Det blir alldeles som en skära nerunder tån. Det var till att binda om en ulltråd. Men en del band om så hårt så det blev ont. Om barnen blev 'hualösa' (hudlösa) skulle mora ha stuckit sej på 'bringelbärsris' (hallon). Då skulle de koka bringelbärsris och tvätta på med det vattnet. Om de blev hundbitna var det till att ta hår av hunden och röka med, sa de. Huvudvärk - det högar jag gamle Sjöryn ryckte i håret på sej här uppe på hjässan. Det var om de hade slagit sej i huvet, då trodde de att de hade slagit ner hjässan och då skulle de rycka upp den. Håll - då var det till att 'bösta' tunt glas så det blev pulver och ta in det. och när någon slog något revben skulle de fila mässing och ta in. Min far slog av revben och där filades då mässing till honom. För kikehosta skulle de gå upp innan solen gick upp en onsdagsmorgon och koka välling och ge barnen. Det var Inga härute som stod upp och gjorde det. Så var det ett botemedel till. Här är en sorts sten de kallar kattesten. Det skulle de ta en, men de skulle inte leta upp den utan veta var den låg. Den skulle de rödelda och lägga i mjölk, så skulle barnet dricka det. Det bjöd jag till med Augusta - hon fick kikehosta när hon var 14 dar. När barna blev magavälvda - fick diarréoch inte det upphörde då skulle de lägga en puta på golvet och så vira barnet tre gånger avigt om den. Liktornar har jag hört ett botemedel för: de skulle laka på sillamjölk . Det hågar jag Johan i Backa talte om. Mara kunde rida både folk och kreatur. Var det på kreatur skulle de ta sådana där 'marevasa' som växer borta i träd. Men så fick inte den marevasen bäras, där något lik hade blivit buret. Och så fick de inte gå genom den riktiga dörren med den utan genom 'mokedörra' . Sen skulle den hängas upp i taket över kreaturen. Var det på folk, skulle de lägga knivar under kudden så att inte maran skulle komma åt dem. - Det troddes att det var något spöke. Och de som var i syne kunde väl få se det. Nersatter - det sa Lots-Anna om Albin, att han var nersatter i brännvin, han ville så gärna supa. Det var den tösen som ville haft honom som skulle ha gjort det - han brydde sej inte om henne. Men hur det skulle botas vet jag inte. Matalaja - då hade de ingen matlust. Det var till att skrapa gul mossa som växer på gamla väggar och så ta ormskinn och gul tråd och lite grädde och baka ihop det. Jag lärde det av en käring uppe i Röllese. Hon bakte åt mej och sen bakte jag själv. Onda bettet - det skulle vara något i jorden, något djur som hette onda bettet. Det lär ha varit något förskräckligt. Det värkte så det värkte ut ben ur fingret. Där var en gammal doktor i Gunnar-sjö. Till honom gick min mor för hon fick den värken. Han skar hål i fingret och kramma ut. Och då kom där ut riktigt som en mask ur fingret, sa mor. Oxler - det är på kreatur. Det är utväxter på ljuvret och spenarna. Det är till att binda ett hästtagel runt om oxelen. Om man tvätta sej när man bakte och gav kalven det vattnet att dricka, skulle det bli oxler. Remmaska fick man på händerna. Det blev små röda fläckar och det klia lite. Här är ett sorts gräs vi kallar remmaskagräs - bladen är riktigt ludna under. Det skulle man ta blad av och smörja med. Ryggskott - för det var brännvin och salt det 'likaste' (bästa) att stryka på. Fläskalake var också bra. Det h6gar jag mor Lindegren sa att man skulle göra. När Emil var liten skrek han så hemskt om nätterna. Vi gick upp till mor Lindegren. Då skulle vi ta grenar på nio slags fruktbärande träd, det skulle kokas och så skulle vi ge honom det. Men det hjälpte inte ett ryk. När en mor gick med barnet våga hon aldrig sparka till en gris för trynet för då blev barnet näsetätt och eländigt. Stenpassion - det är invärtes i människan, när det blir för trögt liv. Men det var väl ingen annan råd än att gå till doktorn för det. Stenvred - det var om man råkte till att stiga på en sten och vira till lite med foten. Ja, det kunde bli inne på golvet också. Då skulle man vrida tillbaka igen. Storsteg var i ögat. Om en pall låg 'uppenerpå' och man råkte till att stiga över den, fick man storsteg. Då var det till att tälja fliser av pallen och röka med, så skulle det gå över. Om man får vårter på händerna ska man räkna dem och kasta så många ärter i brunnen. Men så ska man vara så kvick så att ärterna inte hinner till botten innan man är inne. När ärterna är ruttna ska vårtorna vara borta. Ett medel var att knyta en tråd om vårtorna och sen lägga den under en sten. När tråden var rutten var vårtorna borta. Jag hade vårtor på mina händer, så jag kunde då aldrig ha några ringar. Jag gick uppe vid kyrkan en gång. Där stod vatten på en gravsten och jag tvätta mej i det vattnet. Och det gick då bort så jag trodde då det var av det. Älvabläst har jag haft. Det blir bålar på kroppen och det kliar så, och om man rev aldrig så gick det inte hål på dem. Här är en sorts älvanäver att plocka för det, ett slags krulliga blad som sitter på marken nere i gräset. De bladen ska man lägga på en plåt med glöder på och så klä av sej spritter naken och röka sej med det. Och det är säkert att det hjälper. Det kom väl i vinden kan jag tro. Trösken - det var till att koka tröskebark för det. Så skulle de göra en sked av en gren av trösketräd och mata barnet med det där vattnet som tröskebarken var kokt i. De skulle sätta sej på en tröskel när de mata barnet. Tandvärk skulle de sätta bort i träd. De pilla tänderna och satte bort i träd. Den stackarn som sen fällde det trädet fick tandvärken. Tröt - det var när det gjorde ont när man sträckte armen. Det var väl något tungt man hade lyft och fått det av kan jag tro. Det var bara till att gå och lyfta i en stugeknut - men huset skulle ha varit flyttat, annars gjorde det ingen nytta. Men så hade vi en stor 'säabinge' som vi hade köpt och fogat hem. Den gick jag och lyfte i och det hjälpte. Trollskott - det var på kreatur. Alla de där trollskotten kom från Finland, sa de. Det kunde de där finska käringarna stå i Finland och träffa kreaturen här så de dog. Men kan en begripa va dä va? Jag minns så gott vi hade en så vacker kviga när jag var liten. Hon gick här ute och rätt som det var, var det som hon hade 'hållkat' till. Och det var nätt och jämt hon orka in i fähuset - där dog hon. Barn som hade 'skivera' bota de med solv. Där skulle bara vara vävt 9 stycken genom det. Här är 9 sorters skiver, så det var därför. De skulle vira solvet om armen på barnet. De kunde mäta dem med en gul tråd också och se om bägge armarna var lika långa. Sen skulle den tråden hängas om halsen och hänga där, så länge den ville. Så skulle skivera gå bort. Och de sila mjölk genom en vävsked som var vävt 9 stycken i. Den mjölken skulle barnet ha i sej varenda droppe. Här var en knekt som hette Säll, det var hans mor som gick omkring och bota för skivera. Hon tog hål på ett ägg, sen klippte hon barnet på både händer och fötter - men det skulle vara i kors, höger fot och vänster hand. Så skulle de naglarna läggas i äggaskalet. Och äggaskalet la hon i en myrestack som skulle veta mot norr. Det skulle hjälpa för skivera. Om mora hade krupit igenom nån gärdsgård eller under nån 'stätt', fick barnet 'leaskiver'. Och 'ångerskiver' det var om mora hade varit ledsen. Eller också kunde det vara folk som kom in och hade med sej det. Det kallte de 'horeskiver'. Men bara den som kom in rörde vid något i spisen - glöderna eller något - sen var det inte farligt. Så fick morera akta sej för att röra vid kyrkedörren. Då fick barnet några värkar, de kallte 'kyrkespiker'. Då skulle de plocka en spik ur kyrkedörren och koka och tvätta på med det. Om mora kissa i en 'säastubb' fick barnet också utslag. Då var det till att ta säastubb och lägga i barnets badvatten. Det värsta var i Skog. Kristinas mor på Liatorpet hade en liten tös som inte kunde växa. Det var så att hon blev lärd att hon skulle sticka barnet under en torva. Det trodde hon på. Och hon tog upp en torva vid en ren och stack det lilla barnet under jorden - hur många gånger det var vet jag inte. Hon gick till kyrkegårn också och lånte mull av den siste släktingen som var död. Det skulle barnet sova över. Men hon skulle bära tillbaka det igen och tacka för lånet annars skulle det inte göra någon nytta. Min farmor lärde mej ett botemedel. Det var ett av barnen som blev dåligt. Så sa farmor: Det är kramm, vi ska ta en kaka och se varifrån det kommer. Hon tog hål i en brödkaka och så tog hon tre glör ur spisen och ett fat och slog vatten i. Så skulle hon släppa en glo isänder genom hålet i kakan och ner i vattnet. Då skulle hon se antingen det var kommet ur vattnet eller ur skogen - men vad var det tredje? Jag tror det var ur elden. Det skulle susa mest varifrån det var kommet. Sen skulle det ställas under vaggan - fatet och alltihop - och barnet skulle sova över det. Att de var så illa tokiga - det var riktigt ifrån hednatiden det härstammade. Hicka - det minns jag vår Hanna skulle dricka, ta en slurp och så titta under glaset, eller skopan eller vad det var hon drack ur, tre gånger. Det var om någon skällde på dem de fick hicka. Och de gissa sej till vem det kunde vara.