Transkriberad uppteckning

I Ramsbergs socken bodde en man som lefde illa med sin hustru, och bland andra fel, hade han äfven den syndiga vanan att svärja och bannas om någon mat föll på golfvet. Så hände det sig en gång, då han vände om hem ifrån skogen, der han huggit kolved, att han fick se tvenne gossar gå framför sig på stigen. När de gått en stund, sade den ena: "I sista byn fingo vi ej mycket, blott en bosskorg full med mat. Der bodde i allmänhet beskedligt folk, som ej förbannade Guds gåfvor, men nu skola vi gå hem med denne mannen, och laga så, att när hans hustru kokar välling, grytan faller omkull, ty då börjar han att svärja, och så få vi vällingen, eftersom vi få all mat som förbannas." Ja detta förslag behagade den andre kamraten; men mannen, som hörde hvarje ord, kände ett stygn i sitt hjerta och då han på talet kunde förstå att de båda gossarne voro onda andar, sade han ej ett ondt ord, då efter hemkomsten gumman stjelpte omkull vällingsgrytan, utan uppmanade barnen att tacka Gud för hvad som blef qvar. De onda andarne fingo således ingenting der i huset, och mannen, som ej förglömde den varning han fått, blef sedan beskedlig och vänlig emot sin hustru samt lade alldeles bort att svärja och bannas.