Transkriberad uppteckning

I Sannagården här i socknen trodde de på allt sånt där gammalt. En gång – och det är inte så värst längesen – skulle där födas ett barn i Sannagården, och gjorde så med. Men då gick där vakt hela natten. De slogo med klubbor i väggarna och förde oväsen på alla sätt för att skrämma bort trollen, så att dessa inte skulle komma åt att byta bort barnet, som föddes. En annan av mina meddelare från Weddige, Anna Helena Berntsson, Hultahage, visste om samma sed. Men hon inskränkte den inte till bara Sannagården utan förklarade den ha varit allmän i socknen. Och så var det den skillnaden, att det enligt hennes framställning var den närmaste bygdens ungdomar, som samlades i det rum, där barnaföderskan låg, och bankade och slogo i väggarna och förde oväsen för att hålla trollen borta. Om en gosse och en flicka döpas i samma vatten, så skall flickan döpas först, annars får hon skägg, och gossen blir utan, när de bli fullvuxna. Här i Weddige fanns en karl och ett fruntimmer, som voro döpta i samma vatten, men pojken var döpt först. Karlen fick aldrig nåt skägg, så länge han levde, men flickan fick mer än hon ville ha. (Fru Inga Broberg)