Transkriberad uppteckning

På gården Fredsberg i Järstorps socken just nere vid kanten av Dummemosse låg förr – och ligger väl än – ett stort stenrös. Det är väl en forntida gravhög. I min barndom gick det sägner om att det skulle finnas stora skatter i det röset. Man hade sett det lysa där om nätterna. Och en stor orm hade man sett där. Det var han, som vaktade skatten. Min morbror, Johan i Fredsberg, och ett par andra karlar gingo dit en midsommarsnatt och skulle ta skatten. De visste, att de inte fingo säga ett enda ord om de skulle lyckas. Till en början gick det bra för dem. Men så kom den store ormen fram och var i vägen för dem överallt, när de försökte gräva. De slogo efter honom med spadarna, men han vek alltid undan, och det var lögn, att de kunde få slag på'n. Till slut lyckades morbror lägga till honom med kanten av spaden, så huvudet rök av. Då blev han glad och ropade till: – Nu feck ja la dö på dej, lell! Då ramlade det till i jorden som ett åskdunder och högen rasade igen och ormen försvann. Och sen gick de hem.