Transkriberad uppteckning

När di skulle bränna brännvin förre i tiden, så skulle di ha ett mänskeben i kara, för att brännvinet skulle bli riktit bra. A då va de e flicka, som gick te körrgårn en torsdaskväll å hämta sej ett gravaben. Å ho va så mörkrädder så. Men de va ett lårben, ho hadde tatt. Å sen fick ho allri vara i fre, för karv som hadde rått om benet han gick ijämter'na jämt å skrek. Långer å storer va han, för han hadde vatt grenadjär i tin. Ä vart ho gick, så följde han ätter å skrek: »Itt, itt, itt», skrek han, otäcken. Å flicka ho va alldeles förskrämder. Henneses mor har talt om'et för mej.