Transkriberad uppteckning

Slåtter hade en ingen annan, än att gå å slå vid myrar i skogen å på backar. Det var att ta till reda det en kunde få tag i här å där. Både karlar och kvinnfolk fick hjälpas åt. Det var att gå man ur huse. Barnen togs med. Karlarna slog å kvinnfolken var med å räfsade å samlade ihop gräset. Var å en hade brått att få sitt. Hjälp av grannarna var just inte att få. Det kunde vara mot slutet, om det var någon som hunnit fortare undan. Skära användes ännu. Förr mins jag att skäran begagnades att skära råg i fallen med. Det brukades så att skogen höggs ned å brändes, sedan såddes råg i askan. Skäran begagnas att ta löv med, å om en skall ha in litet gräs i ladugården så tar man skäran å slår av med. Men det är mest gamla som har denna vanan kvar. Nu användes lien huvudsakligen att slå med. Om lien hade blivit ”skämd”, för det var inte säkert för trolldom, så tog en lien å ställde mot ett träd, på norra sidan om trädet, å sköt över den. Det onda hade inte makt med den sedan. Om far blev trött å inte kände sig som han skulle, när han skar säden, så skulle han få motgång, sade han. Säden var inte unnad åt honom. Ingen särskilt tävlan att bli först färdig med arbetet. Var å en arbetade det han förmådde. Men det skulle göras så fort en orkade. Man utsåg ingen särskild att skära det sista utan det fick den göra som kom i tur. Alla strån togs väl tillvara. Man gick å plockade upp strån å ax som man hade tappat. Dessa lades i ladan till det andra. Om en inte tog vara på dessa strån så blev det ingen drygsel i säden. För att höet skulle bli drygt, så lades det i lagom stor stack i ladan, så trampades det ihop så mycket man orkade. Vid skördens slut fick en ”skårgröt.” Trösking. Man började tröska när korna hade ställs in i ”fuggeshuset” för året eller när det frös ned, så att det började bli vinter. Kl. 3 el. 4 på morgonen började tröskningen. ”Töreveljus ”sattes i en springa i logbalken så att en skulle se att tröska. Vid 6-tiden gick en in å åt frukost. Brukade att hålla på till mörkningen. Men det var också mycket det bruket att man höll på att tröska tills dagsljuset. Så slutade man. Bara tröskade om morgnarna. Man kastade upp 30 kärvar ur ladan på logen å lade i ett hörn. Det var ett ”unlag”. Vid tröskningen lades kärvarna i två ”refter”, topparna ihop å rötterna vända mor logbalkarna. Så tröskades först ena sidan, sedan löstes kärvarna å vändes på andra sidan. Så tröskades de på nytt. Så vändes de med slagan med en knyck, så att rotändarna kom att ligga mot varandra. Tredje gången tröskades rotändarna riktigt. Sen var det färdigt att skaka upp halmen å ta nya kärvar. 1 – 4 personer tröskade på en och samma loge. Det mest vanliga var 1 och 2 personer. – Tröskarna stod mitt för varandra, en på vardera sidan om kärvarna. En skulle inte tröska i mörkningen. Det skulle inte vara buller då. Tomten var vaken, när det började mörkna. Jag kan inte säga att det var något bestämt när tröskningen skulle vara avslutad. Man brukade tröska litet i sänder, så det kunde allt dröja ut till fram efter jul innan det blev färdigt. Det blev som drygare om en tröskade på det viset å inte tog allt på en gång. Kvinnfolken tröskade lika bra som karlarna. När karlarna hade annat att göra, så fick kvinnfolken tröska.