Transkriberad uppteckning
Det var en som hette Per Fundin som var på Ånnvikvolln på höstn och hade snôru (snarade fågel). Och på kvällen kom det in en käring och ho var alldeles lik käringa hass. Men då hadd a dre opp tjoddlan oppå låra, men då tog han en ellbrann och drog te åt a. Då for a ut å skrek och lät så illa. Men på natta brann störröse, så han mått ha blive innebränd. Och dom trodde nog det var en hämnd utan den där.