Transkriberad uppteckning

Forts. beskriva taket på en ladugård med halmtak. VgB säger att längst upp på gaveln satt en pinne kallad skateskitarn. F vet inget om mesulalagård. Korna stod bundna i väggen i ladugården, beskriver om det och hur korna var. Det fanns inga slakterier. En vanlig slaktare ville ej åta sig dåliga djur. Då var det bara att gräva ett hål i marken och lägga ner korna där. Har varit med om att slakta djur. I höstas när korna fick klöver att äta måste han slå en gammal ko. Kon sprack. Han hade en gång köpt den för 1300 kr. Den var ej försäkrad. På slakteriet tar man ej emot sådana djur. Man körde kon till en rävfarm. Köttet får dålig smak när det sväller i magen på korna. När korna ätit klöver och blivit för tjocka kan man köra in ett rör på buken mellan baken och buken på dem. Det luktar farligt när maginnehållet kommer ut. Efteråt blir korna lika tomma som före. De ska helst utfodras med lite torrfoder innan de släpps ut. Man måste ha uppsikt på korna när de släpps ut på styv klöver (håvklöver). Om en häst blir förkyld och får hosta får man anlita djurläkaren. Då får hästen piller eller något ur en butelj. Eller torra fröagnar som man slår terpentin på. Det fanns gubbar som gick i bygden från gård till gård och laborerade med djuren. En gubbe i Borgunda och en i Sjogerstad som gjorde djuren friska. Mycket har ändrats beträffande jordbruket. Har varit med på en skördetröska. Han gillar ej att hamlen efter dem bränns upp. Sedan måste man köpa halm. En del tycker det är gödsel att plöja ner halmen. Det borde i lag förbjudas. Plogarna är annorlunda nu. Men plogkarlar kan fortfarande plöja med de gamla plogarna. Bara bill och rist är riktiga. Billen går före i jorden och skär. Risten sitter mellan fjölen och billen. Plogen till potatisen kallas krok, potatiskrok (potätekrok) eller arjekrok. Det finns ingen fjöl på kroken. Den är mindre och lättare. Kan köra en rak fåra och lägger upp åt bägge sidor. Man kör gödsel i medbotten. Bräderna vid sidan kallas grindar, ej fjöl. Och det som hängs på korna när de hoppar kallas bräde, ej fjöl. Ett brett bräde med hål och rep som sätts på hornen på korna. Beskrivning. Bor på gammal mark där det finns en källa kallad Odens källa. Oden var en knekt som tjänade och bodde här i gårdsbostället. Men namnet Oden härstammar från en person som bodde här långt tillbaka. Den senare Oden fick namn efter den förre. Det som förr var en offerkälla, Odens källa, är nu bara ett vattentag, där man hämtar vatten. På en auktion vid en gård nära Odens källa köpte en smed in en mängd järnskrot. Det var på 1700-talet. Han betalade inte förrän han fick ut stämning på det. Det slog och knackade i källan i flera år, så smeden fick ej sova. Men sedan han betalat järnskrotet blev det tyst. Källan ligger på gården. De är några som har del i den. Den rinner under stugan, men vattnet har avtagit sedan man borrade brunnar längre upp. Vattenståndet har sjunkit. Men efter regn kommer det vatten uppifrån mossarna och rinner ut i källan. På Olsmarka blev det väldigt snövinter och kallt på 1700-talet. Då hade byalag till vissa sträckor av landsvägen. De kom överens om att köpa Olsmarka. Det var 50-75 tunnland och hörde till Torbjörntorp. De kom till gästgivaregården där det blev en affär. Bönderna köpte hela området för 15 kannor brännvin. Det var bara enbuskar där då. Nu är det bördig åker och betesäng av hela Olsmarka, beläget mellan Gudhem och Torbjörntorp. AF har ett gott minne. Han kommer ihåg en del sedan han var barn. Men det är dålgit med huvudet nu. Han slant ikull på väg till kvarnen i vintras. Slog huvudet i marken, förlorade sansen. Utav det har han sedan fått susningar i huvudet. Han är 78 år. Han känner sig ej längre tjänlig till något. Har bott i sin stuga i 45 år. Dessförinnan var han dräng och torpare på Åkatorp. I närheten här finns en stuga som är 300 år. Den som bor där var i kalkbruket i många år. Allt som finns i stugan är gammalt. Man har velat köpa stugan till museum. Han är kär i sin gamla stuga, vill ha den kvar så länge han lever. Gamla människor nu för man ihop i ett försörjningshem. Ej säkert att alla trivs med det. De kommer ut från sitt gamla hem där de är födda och har bott i all sin tid. Det är inte bra. De går under bevakning. De får ej ordna för sig som de gjort hemma. Längtar tillbaka tills de är borta. Säger sig ej var sinnad för alla nyare sorter. Han vill helst hållas med sitt gamla. Man pratarom vädret och det ihållande regnet. Säger att det ser ut som om det inte fanns nån Gud längre. Säger att en del ligger och svär och dundrade att det inte är så och så. Och att den ene inte får komma fram längre än den andre. Pigorna förr tog gödselgrepen, gick ut i ladugården och mokade. Efter pigorna kom hembiträdena. Det skulle vara så förfinat då. Det går ej ta fram en rågbrödskaka och låta dem äte. Det ska vara "sprits" och andra finare sorter. "Vart det ska barka vet ingen". "Det blir väl inget ingen". "Det blir väl inget annat än tjuvar och elände utav det". Han säger att folk var mer eftersatt förr. Sådan som rejäla bönder och de som ej hade mer än en stuga på landet. Man törs ej göra en affär längre, man kan bli bedragen. En del har falskhet i ögonen. Förr gick folk till kyrkan. Nu bryr de sig ej längre om Gud. På söndagarna ska de ut på fester och sparka boll. De gamle förr tog sina barn med till kyrkan. Ledde de små barnen i handen. Hemma hade de andakt, läste sin bibel. Front är ett soldatnamn. AFs far var soldat. Han och knekten hade var sitt torp uppe på tomten här. De tjänstgjorde på Axvall. Mor var hemma med barnen. De hade 2-3 kor på torpet. Från Axvall kunde far få med sig några limpor hem. Eller annat bröd som de fick gnaga på (knalla). Hos F var de fem barn. En av dem blev soldat efter far. F har varit med om gamla världen på ett jordbruk. Det fanns inget tröskverk. De använde prägel. Den bestod av slagval, handval och mellan dem en korra. Korra av läder band ihop slagval med handval. Den kunde också vara av ålskinn. När de präglade började de kl 3 på morgonen. På dagen skulle många körslor utföras. Bl.a. till skogstrakter dit de for tidigt med fora och matsäck. De kom hem först på kvällen. De for till Skiftamon där de hade mycket skog. Bönderna hade var och en sina skiften. Man hämtade ved för vinterbehov. Bönderna hade gott om torv som de tog hem från skogsskiftena. Men den var rås så de slog fotogen på för att den skulle brinna. Man var tidigt uppe och tröskade (prägla) men ej på kvällarna. I Skattegården i Jättene hade de en tomte. Tomten låg på hörännet. Husmor bar upp mjölk till honom i ett stop. Om drängarna gick upp till honom med mjölken drev de gäck med honom. Då blev tomten arg, slog till dem så de stupade ner i ladugården. De bredde ut en sk. blöta med neker på logbalken. Ibland var de fyra till att prägla. De måste hålla takten. Man började vid ena sidan av logen och höll till på den andra. Vände på det som kallades blöta, präglade på andra sidan. Vände och tog emot med foten. Det som var neråt kom upp. Löste upp banden så stråna låg löst. Skakade dem med en trätjuga. Korna tyckte om den präglatröskade halmen därför att det mesta av agnarna satt kvar. Ej så i de nya tröskverken. Halmen var hel. Råghalm kunde användas till taken. Havrehalm användes till att mörna ryggåsen med. Långhalm på sidorna av taket. Taket bands med vidjor eller stockar som stacks igenom. Poll inunder som man la halmen på. En del hade långpoll uppifrån och ner. Takfäste vid nedersta kanten av taket (öfs). Längst ut på gaveln på ladugården brädfodring och sidobräder där taket gick ut. Forts. bd 763.