Dialekt/Folkminnes inspelning.
Det var en gumma i Backa, när jag var barn, som var lite trolsk av sej. Hon och jag gick på skogen vid Mashôle ovanför Gubbäck. Då fick jag se ett slags garn som var så fint, gult och blått, som satt på buskarna. Det var riktiga härvor. Jag tänkte ta det där, men gumman sa: "Du låter bli det där, det är trollgarn."
Det var en lappkärring som kom till ett ställe och ville låna hus. Och det fick hon. Efter en stund tog hon fram en täljkniv, som hon högg in i väggen i förstrugan, och under den satte hon en halvstopbutelj. Snart började det droppa brännvin ur knivskaftet. Det tillrade och rann sakta, ungefär som när man borrar i ett träd och saven rinner ut. Så gick dom in i stugan, men efter en stund sa kärringen till en av pojkarna i gården: "Gå ut och titta om det kommer nå'!" Han gjorde så och kom in och sa: "Nu är han halv!" "Ja låt det rinna du", sa kärringen, "den där bonn har gott om brännvin!" Hon tog det där från nån annan gård!