Intervju med Josefina Andersson, född 1867 i Rolfstorp. Hon kom som liten till Grimeton.
Det var inte brukligt att gå upp och äta tidigt på lussemorgon i min barndom. (Detta är ungefär allt, som sagesmännen känna till om Lucia. Alla frågor beträffade den da- gen ge negativt svar, det finnes endast ett undantag, en gammal man säger, att julgrisen slaktades den morgonen, slakten försiggick inne i köket.)
I påskveckan skulle de inte spinna, inget fick gå runt då. Dagarna i påskveckan voro: dymmelonsdag, skärtorsdag, långfredag, påske lördag. De räknade, att dymmelveckan började på onsdag kl. 12. De sat- te också liar i sästabben, det skulle vara ett skydd mot trollen. Påskdagens morgon dansade solen i gläd- je över att Frälsaren stått upp.
De kunde "sätta ner" folk, de blev inte gifta då, de var "nårsatte". Åskeld skulle gå att släcka med kvin- nomjölk. Om det troddes om en flicka, att hon hade könsumgänge, så kunde de dra isär en vagn, och lagade, så att hon fick gå igenom den, så blev hon med barn. Det fanns folk, som kunde viga bort råttor, det är ju så, att råttor ibland söka upp nya platser. Den, som ville bli klok, skulle koka en vitorm. "Hon har ätit en bit av den vite ormen", hette det ibland. De skulle aldrig säga "lycka till", då någon gick ut på jakt.