Ramdala, Blekinge
När skomakaren lurade djävulen.
Gammal sägen upptecknad av Enock Leonard Carlsson.
Aames 1061 + 1085 + 1159
Det var en gång en kung som var ute och seglade
med sitt skepp. En häftig storm uppstod och
fartyget körde på grund på en klippa i havet.
När det icke lyckades taga fartyget av grundet,
utforo sjömännen i grova svordomar och plötsligen
uppenbarade sig djävulen i egen person och
frågade vad man önskade. Kungen talade nu om
att man stött på grund och att han och hans folk
ömkligen skulle omkomma om inte hjälp kunde
uppbringas. [ Djävulen som uppmärksamt lyssnat
på, erbjöd sig nu att taga fartyget loss, mot
det att han om tre år skulle hava rätt att
taga kungens enda dotter. Efter en svår själv-
kamp gick kungen in på fordringarna och kon-
trakt blev skrivit. Häri bestämdes dock att om
djävulen efter tre försök inte lyckades taga prin-
sessan skulle han avstå alla anspråk.
Därefter tog djävulen kungens fartyg ur dess
farliga läge och kungen och hans folk kommo
välbehållna i land. [ När de tre åren nal-
kades sitt slut greps kungen av svår ängslan och
bävan. Det gällde ju hans enda kära dotter, som
dessutom var enda arvtagare till kronan och riket.
I sin nöd lät nu kungen utfärda en kungörelse
vari han erbjöd dottern och halva kungariket till
den som kunde rädda prinsessan från djävulen.
Men ingen av rikets krigs- och riddersmän
vågade upptaga kampen mot en så farlig motstån-
dare. [ När dagen för kontraktets utlöpade var
inne, infaller sig dock en liten oansenlig sko-
makare och begärde företräde hos kungen.
/
Han blev också genast mottagen när kungen hörde
att det gällde prinsessan. Av kungen fick han
snart bekräftelse på att kungörelsen verkligen
var allvarligt menad och då begärde skomakaren
bara att få ensam vara hos prinsessan på kvällen
när djävulen väntades. Detta beviljades och i stäl-
let för att mottaga de vapen kungen erbjöd honom,
plockade skomakaren den ena fickan full med små
runda, hårda kiselstenar, och den andra fickan ploc-
kade han full med vanliga hasselnötter. Därefter
satte han sig i prinsessans rum och avvaktade
lugnt djävulens ankomst. [Så snart solen gått
ned kom djävulen in i rummet. Han blev syn-
barligen vid gott humör när han såg att pinses-
san endast var bevakad av en skomakare.
Denne slog sig emellertid i samspråk med djävulen
och undrade om de inte skulle knäcka nötter
i kapp. Detta hade djävulen ingenting emot
och skomakaren tog en hand full kiselstenar
och lämnade djävulen, men själv tog han hassel-
nötter ur den andra fickan. Djävulen bet så att
det gnistrade om tänderna, men hur han ansträngde
sig lyckades han inte på långt när knäcka i
kapp med skomakaren och plötsligt gick solen
upp och djävulen måste hastigt avlägsna sig
efter sitt första fruktlösa försök att taga prin-
sessan. [ Andra kvällen krängde skomaka-
ren på sig sju människoskinn som kungen
låtit taga av slagna fiender. Sålunda rustad
inväntade han djävulen i prinsessans kammare.
Så snart solen gått ner kom också djävulen,
vred efter föregående natts nesliga utgång.
Hånfullt sporde nu skomakaren om inte
djävulen vore hågad i att se vem som kunde
/
rivas bäst. Detta var djävulen genast med om
ty han var i ett gräsligt humör. Hela natten lågo
skomakaren och djävulen och revas på gol-
vet, men ingenting tycktes bita på skomakaren.
Långa skinnremsor lossnade, men när solen
gick upp hade ändå inte djävulen sett en
droppe blod. Sedan solen gått upp hade djävu-
len ingen makt och prinsessan var räddad
för andra gången. [ Tredje dagen begärde sko-
makaren att ett stort järnbeläte, föreställande
sankte Per, skulle släpas in i prinsessans rum.
Detta beläte svar så inrättat att sankte Pers väl-
diga gap kunde spärras upp till ett otäckt grin,
men om man drog i ett snöre föll gapet igen
med en tung duns. [ När kvällen kom
spärrande skomakaren upp gapet på sankte
Per och inväntade lugnt djävulen vilken inte
heller lät vänta på sig när solen gått ner.
Djävulen var denna gång mäkta vred och be-
redde sig att ögonblickligen taga prinsessan, men
skomakaren ingrep även denna gång. [-"Den-
na gång skall jag inte hindra dig, menade sko-
makaren, men om jag vore i ditt ställe skulle
jag gå och rycka tungan ur gapet på sankte
Per; ser du inte att står där borta i
hörnet och hånskrattar åt dig."- Detta lät sig
inte djävulen sörja två gånger. Med ett argt
rytande störtande han bort till sankte Per
och körde handen, ändå till armbågen ner i
det öppna gapet. Kvickt som tanken drog
nu skomakaren i snöret och djävulen satt
fast och kunde inte på något sätt göra sig
fri. [ Djävulen lät höra ett argt rytande,
men skomakaren aktade inte härpå utan
/
tog stillatigande fram sin kniv, vilken han
började vässa mot en brynsten. Nu började
djävulen bli allvarligt orolig och frågade
skomakaren vad han ämnade göra.
[ - "Jo, nu flår jag väl sju skinn av dig
liksom du gjorde med mig i går kväll.
Djävulen bjöd nu skomakaren en stor sum-
ma om han blev fri, men skomakaren var
obeveklig. Med sin kniv började han skära
djupa skåror i djävulens rygg och slutligen
erbjöd sig denne att avstå från prinsessan
bara han blev fri. Skomakaren gick nu
efter papper och penna och med den
lediga handen skrev nu djävulen under på
att han avstod från prinsessan, varför
skomakaren gav honom ### vid solens
uppgång. [ Skomakaren fick nu äkta
prinsessan och erhöll halva kunga-
riket för sin vackra bragd.