Transkriberad uppteckning
Hör ni flickor små som uti trappan står, är ni rädda för näcken ?
Fler sägner från Västergötland
Se alla i Västergötland »
Ransbergs, Västergötland
Kyrkklockor
Jätten, som byggde Ransberg kyrka, kasta klockan där i Ransbergssjön. De har haft den oppe i vattenbrynet, men den gick ner igen, sa' de. Den andra klockan, som de skaffa sen, sa': "Syster ligger i Örling!"
1937
Läs sägen →
Ransbergs, Västergötland
Jättar
En jätte byggde opp Ransbergs kyrka, men om prästen där inte kunde säga hans namn, så skulle prästen dö. Men prästen fick veta hans namn, för någon hörde hur jättens hustru sa' det till sitt barn. Och så sjöng hon: "Vyss, vyss, liten kind, rätt nu kommer pappa hem med en prästeman!" Sen blev jätten död.
1937
Läs sägen →
Ransbergs, Västergötland
Frieri och bröllop
Bröllop stod i 8 dar förr, det var jag med om, men då var jag ej så gammal. Gästerna skulle ha förningar med till bröllopsgården, sötostar, vitostar och pannkakor. Somliga hade detta med sig när de kom, o somliga skicka det i förväg. De, som hade råd, tog hem prästen till bröllopsgården, i annat fall for de till honom. Men det var inte något bröllopsfölje, de hade bara med sig ett gift par dit, och då åkte bruden med den mannen dit i hans åkdon och brudgummen åkte med hustrun, men hem åkte de nygifta tillsammans. / När de kom hem, tog värd- folket emot dem, och så sköt de för dem. När bröllopet var slut, och gästerna skulle fara hem för sista gången, var det också skjutning. På bröllop förr o även på andra kalas, t.ex. stora julkalas, tog de in en kubb, o den dansa de omkring. Jag var med på två ställen, där de gjorde så när jag var liten, det var i Sätra i Undenäs o i Marnäs i Beateberg. Det var på julkalas. Då satt en "hattagubbe" eller "julagubbe" på kubben, han hade klätt ut sig, så de inte skulle känna igen honom o så hade han en hatt i handen. De andra dansa i ring omkring, o så fick de ge något i hatten, han skramla med den. Kubben stod mitt på golvet. Men vad pengarna / skulle användas till, vet jag inte. "Brupiger" och "blosshållare" skulle det vara vid bröllop. Gästerna, som inte hade så långt hem, gick hem om kvällarna o så kom de tillbaka dagen därpå igen. På morron efter själva bröllopsdagen gick brudparet opp o bjöd de gäster, som låg kvar i bröllops- gården, på kaffe. Men de gick inte ut till andra gårdar o bjöd där. De skulle ha pengar i skorna, både brud och brudgum, o de, som passa dem, drog av dem skorna på kvällen, o då fick de dessa pengar, o det var inte så litet heller. Det var två stycken, som passade opp dem. Brudparet skulle ha pengar i skorna, för att pengar inte skulle tryta för dem sedan. / Bruden var klädd i svart eller vit klänning, krans o krona o slöja o brupigera var vitklädda. För längre tillbaka sedan höll de brudpäll över brudparet också, men det är längesedan. Maten på bröllop var kött, fläsk o korv, sylta o bruna bönor till fläsket. Stek förekom inte på den tiden. Förningen sattes fram på bordet när det passade, sötost, vitost och pannkaka hade man ju till slutet av måltiden. Något bröd kunde de ju skicka med som förning tillbaka hem. När de bjöd till bröllop för längre tillbaka sedan, så red de eller åkte omkring. Det var brudens far då som skulle bjuda. Bruden skulle dansa / med alla manliga bröllopsgäster på första bröllopsdagen, o då skulle hon ha "dansepengar" av dem. De skulle dansa "kronan av bruden", då dansade de runt o kronan satt löst på bruden, så tog hon den o satte den på en flicka, som sen skulle bli brud nästa gång.
1937
Läs sägen →