Han Lars har nu vandrat åstad till himmelens glädje och frid
Jag kommer inte ihåg annat om slaktkniven än att den lades i fähuset för att inte kreaturen skulle dö. Sjukdomar, såsom utslag på kroppen kunde skickas med de döda. Man tog i den döde och bad honom att han skulle ta dåligheten med sig.
Det var en piga som satt och mjölkade. Och hon skulle föda barn. Då kom en stor svart karl till henne och bad hen- ne att hon skulle ta dö på barnet, när hon hade fött det. Hon gick in i en lada och födde barnet. Så tog hon det över nacken, och skulle kväva det. Men då hörde hon nå- gon säga 'kyss det först'. Hon kysste det, men sedan kunde hon inte rå med att mörda det. Hon fick ingen kraft.
På Stabberud bodde en Norberg. Han var bekant med bergjätten och umgicks med honom. Norberg fick många kunskaper av jätten. Det sades att N. fått lära sig "stämma blod", så att han kunde stämma blodflöde på långt avstånd från den sjuke. I Färge- landa hade de slagit upp gallet på en ko. Hon höll på att för- blöda. De for till Norberg. Jag behöver inte följa med, sade Norberg, hon är redan bra. - De hade något i händerna när de stämde blod. De skulle kunna göra det med ett halmstrå, som de satt och konstrade med. Bergjätten brukade komma om kvällarna. Han var så lång, att hattbrättet blev liggande på "timren" (takhövset).