Näckens vals efter Karl Olsson, Grolanda
Slakt skulle ske på nyet. Lysning skulle uttagas på ny, aldrig vid nedan. Man skulle aldrig fara till hingst med stoet vid ny, ty då blev fölet en hingst, utan på nedan, ty då blev fölet ett sto. Var vintergatan jämn, blev vintern jämn, var den ojämn, blev vintern ostadig. Stående ny betydde väta, liggande be- tydde torka.
Vi gick julegossar. Det var jag med om. Det var för att få brännvin. Vi sjöng: "God morgon här inne både herre och fru, för alla olyckor bevare eder Gud. Vi önska er alla en fröjdefull jul, sonen i huset en fåle så stort, dottern i huset en vacker fästeman." Hade vi blitt insläppta och fått fägnad, sjöng vi: "Detta var ett präktigt hus fanns både brännvin å ljus." Men ville di inte släppa in oss: "Detta var ett dåligt hus, finns både lopper å lus." Så var det de som hade hästar, de red och vattna sina hästar i ett vättne vid Skårs lier. Där är ett riktigtigt springevatten. De red / fram till gårdarna och ville ha havre till hästarna. De sjöng: "Om inte vi får kappen full, så rir vi på taket å slår skorsten omkull." Så gick di annandan på morron och syssla i varandras lagårdar. Tyckte de om folket, gjorde de fint i lagårn, men ibland kunde de sätta långhalmskärvar för hästarna och kasta in gödsel. De som gjort fint fick komma in och få fägnad.
Det var en rik bonde i Dukkgår'n i Kedum, som de sa' hade spiritus. Så var det en pojk, som han ville ha till måg, och pojken ville ha tösen, men han vågade inte ta henne för att gubben hade spiritus. Då bad gubben pojken komma, så skulle han få se hans spiritus. Han tog fram ett skrin, fullt med reverser, och sa': "Detta ä min spiritus, och den drar allt".