Transkriberad uppteckning
Flumbovalsen efter Bror Grönvall
Fler sägner från Västergötland
Se alla i Västergötland »
Trollhättans stad, Västergötland
Husligt arbete
Mamma hade varit med att stöpa ljus. Hon talade om, att di var fasligt försiktiga, när ljusen stöptes. Ingen fick nysa och ingen fi- sa. Var det någon som gjorde det, så brann inte ljusen jämnt. Så ville de ryka. När en lade en silversked på locket på kär- nen, så kunde en vara säker att få smör. Vid korvkokning fick ingen karl gå till grytan Korvarna kunde spricka.
1941
Läs sägen →
Trollhättans stad, Västergötland
Svar på frågelista LUF 132: Frukter och bär i husbehovsodling och konsumtion. / Folklivsark. Lund.
Bönder och alla som hade hus och litet jord skulle ha aplar och bärbuskar. Men de sköttes aldrig. Man trodde, att bara man satt dom, så skulle de bära frukt, och det var bara till att skörda. I de flesta fall blev det vildaplar av äppelträden och de päron- träd som fanns blev stenfrukter eller skrumpnade, eller föll och ruttnade. Bara en och annan skötta sina träd så de bar frukt. Men att snatta äpplen var en härlig sport som jag själv var suverän på, och att få en arg gubbe efter sig var ju spännande. De enda frukt vi barn av proletärklassen fick, den knyckte vi. Även bär. Vinbär fanns i alla gamla träd- gårdar och även på gamla tomter. Krusbär (stickelbär) var vanligast, men inte särskilt eftersökta. Gamla människor lade dem hela på flaskor, om det var i vatten eller brännvin vet jag inte. Svarta vinbär lades på brännvin, det vet jag. Det blev en slags medicin, bra, för nästan allting. Äpplen, s.k. vinterfrukt förvarades i lådor. Vid jultiden eller efter julen var de i allmänhet skrumpna. Men man gömde den ändå tills man fick slänga ut dem. Och var lika snål om dem hela tiden..! Men torkad frukt fanns att köpa vid tiden för första världskri- get. Den försvann som allting annat, men kom åter efter kriget. I Trollhättan fanns en / fruktaffär i en källare på Storgatan. Där hade de även saltgurka och ättiksgurka. Denna lukt tillsammans med en del illaluktande äppelsorter förpestade en del av Storgatan. Det fanns ett stort trädgårdsmästeri utom stan. De lade in saltgurka där. Lukten av alltför väl lagrad saltgurka härskade suveränt i trakten. Man plockade förstås kröser (lingon). De kokades sura och häldes på butäljer. Sock- rades allt efter som de användes. Apelsiner såg jag första gången när jag var 6 år. Det var på julafton. Jag fick en fjärdedel av en. Det smakade himmelsk. Vid samma tillfälle fick var och en av oss barn några torkade russin som extra tilldelning till julhögen, som bestod av en lussekatt, en pepparkaka och en julgranskaramell som innehöll en sockerbit. Andra sydfrukter såg jag aldrig under min tidigare barndom. Men hallonbuskar före- kom i förvildat tillstånd kring gamla stugor, liksom krusbär och röda och svarta vinbärs- buskar. Krusbär vanligast. Gula och röda. Samt gula och röda plommon och krikon. Efter första världskriget började arbetarklassen ta vara på bär, koka in, gjorde gelë av vinbär och kokade massor av äppelmos. Även jordgubbar. På 1940-talet odlade jag i Borås jordgubbar själv och sålde till affärerna. 1:25 l. Bodde så gott som i jordgubbslandet. Tomater hade nog folk ganska svårt att vänja sig vid. Tror jag åt t. första gången 1930. Det smakade inte bra. Nu äter jag dem utan något till. Som äpple. De användes mest till kötträtter eller sallader, blandade - numera alltså!
1968
Läs sägen →