Transkriberad uppteckning

Lussotta va like så hederlig som julotta. Då va kvinnfolka oppe ō laga till vid ett-två-tiden. I dagningen åt de stormål- tiden like så fin som julekväl, pannkaka ō vad de kunde. Då va dä en gång e gammel gumma, som gick ō tiggde dä hon behövde. Hon kom in på kvällen före lusse te e par kôlegôbbar, som kôlade på gränsen mellan Vårvik ō Torrskog. vid Guribäcken. De hade e kôlkôja där. Hon kallades Klink i pipe. De ga henne dä de hade. Mila där klubba en nisse på nätterna, så dä ble bra kol. Ho hade en säck med sej ō la i dä ho feck. Så gick hon däri- från på kvällen ō kom te Sjôl på Reve. / Där fick hon ligga. I säcken hade nissen kröpe in. Säcken blev så orimligt tung. Jag menar jag fått rene svarte f-n i säcken, sa hon. På tömmeskväl skulle Sjôl känna på ommen etter töre el. stiker. Då fick han tag i ett knä med byxor ō stora knap- par. Men va f-n va dä? sa Sjôl. Nisse hade kröpe ur säcken ō stanna på Reve. Så säcken blev så lätt, tyckte gumman. På julkvällen satt de vid bordet ō åt sin måltid. Efter den höll Sjôl liksom ett tal för sitt folk ō tacka Gud för att de va mätte ō önska, att alle han kände skulle vara lika mätta. Men så önska han sej tobak. "Ta på brika" sa dä e röst. Ja, där låg e stor lång ō frisk tobaksfläta. Dä va så bra besynnerligt. Men vem har då skaffat den? Dä va Nisse. / Men så ställde nisse till spektakel ibland, när de gjort något emot honom. Så vaggade han av benet på ett barn – några karlar försökte hålla vaggan stilla, men det gick inte – en gång hängde han opp katten, en annan gång tände han eld på linet, när fruntimren satt ō spann o.s.v. De hade präster ō försökte läsa bort nissen. Men dä gick inte. Men så kom dä e kvinna från Dalarna. Ho lärde Sjôl dä han skulle sy en liten kostym med mössa ō lägga på tröskeln till stallet, när de ringde in julen kl. 12. Han gjorde så. När han då gick till stallet på julkvällen, kom nisse ō räckte honom handen ō Sjôl tackade för god tjänst ō nisse för gott härberge.