Transkriberad uppteckning

Det var en gubbe väst på skogen, som de kallade Lill-Ola. Han var på väg hem på kvällen dagen före julafton och när han kom till ett "le" som de kallade Brattum- le (Brattum torde vara ett finskt namn) mötte han en tomtegubbe, och den talade om för honom, att det var julafton dagen därpå. Han trodde mycket på tomtar den där gubben och talade mycket om att han hade sett dem. Annars talade de mycket om att när de låg vid milarna och kolade så kunde tomtegubbarna slå i dörren och väcka dem, om det var något fel med milan. Men det var bara om de höll sig god vän med dem. Men om karlarna var ute sedan det blev mörkt och gjorde något onödigt arbete, så hämnades tomtarna med att spotta i kolvattnen eller hugga kolved eller göra något annat bullersamt arbete, så att inte kolargubbarna fick nattfred heller. Men när det var så, syntes de aldrig till dagen efter, att de hade gjort något. Annars var Tomtegubbarna hjälpsamma, om de blev väl behandlade.